Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troilius, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tkoilius, Samuel.
513
vid hvad genom Landshöfdingen skedt var, skulle de
visserligen gå förlorade och satan få fritt spel med dem och flera.
Delta hade* mycket bekymrat Biskopen. Han hade tänkt att
låta det vid nästa riksdag blifva presteståndets gemensamma
sak; — men i ovisshet om sin lifstid hade han ej velat hafva
detta dryga ansvaret . . . utan heldre afbörda sig det på
Presidenten, som både kan och vill åter till rätta hjelpa
hvad ur sin första och lagliga gång ryckt blifvit: dixit et
salvavit auimum." Emellertid lemnade T. biskopsstolen i
Vesterås för att intaga den i Upsala — såsom Westén tilltror
sig att försäkra — "utan sin egen förmodan eller egen
ansökning, hvilket man så mycket säkrare känner deraf, som
ban tänkte ocb önskade få sluta sina dagar uti sitt kära
Vestra Aros."
Det mesta af det nyss citerade är säkerligen utdraget
ur Troilii bref till Hofrätten dat. d. 14 Mars 1738, samma
dag, som Landshöfdingens förklaring till samma Hofrätt,
och contrasigneradt af J. N. Christiernin, ställdt till
Presidenten Gerdesköld. Då vi antaga att de anklagade
qvinnornas första medfart varit Biskopen bekant, är det desto
svårare att skonsamt bedömma bans stränghet.
Ransaknin-gen med dem hade öfverlemnats åt en v. Häradshöfd. P. E.
Ekman, en gudlös ung man, som öfverlemnade dem att
behandlas af en, om möjligt, ännu gudlösare länsman vid namn
Tillberg. Dessas pinliga förhör omvexlade med presternas
visserligen mera fogliga. Det är sannt att ingen hexa
numera dömdes till bålet; men flera af de för hexeri
anklagade dömdes — likväl bredvid protokollet — till
misshandlingar, som i sjelfva Vferket voro en långsam eldsdöd.
De fastsmiddes med handklofvar vid golfvet, så att blodet
utpressades, de upphängdes vid väggarne i deras egna
stugor och piskades, af kläddes nakna, både gifta och ogifta,
och skymfades på allt sätt och vis. Flera blefvo genom allt
detta både till kropp och sinnen skadade för hela deras
öfriga lifstid. Nämnde länsman hotade vaktkarlarne, om de
visade någon mildhet, med 6 par spö, samma straff,
hvarmed han sjelf af domaren hotades för det han en söndag
löst jemen från qvinnorna; presterne hotades med kappans
förlust, för det de ej gjorde sin skyldighet så som den
blifvit uppfattad af domaren. Då de arma qvinnorna bådo det
ringaste om försköning, fingo de svar sådana som detta: jag
skall hänga dig, om du ej bekänner, din trollpacka, du
har trollögon, trollnäsa, trollmun o. s. v. Underligt
således icke, att de på den frågan, om de fruktade länsmannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
