Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Troilius, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T n ti i l i v s, Samuel.
125
b vad Stora Deputationen föreslog som bvad R. Ständer
beslutade, ej kunde vara emot Regeringsformen. När fräga
blef om belöning åt Ledamöterna i den Commission, som
under denna riksdag dömt i så många högmålsbrott,
gjordes deremot kraftiga invändningar. T. var den, som hade
mod och makt att gendrifva dem. "’Det vore skillnad,
mente han, på commission och commission. Vid denna hade
ledamöterna varit i fara om sitt lif, midt i natten måst upp
i Gommissionen och sitta der flera nätter å rad." Då
Page-bofmästaren Ichsell var dönul till landsflykt för en oration
ban hållit, tillstyrkte T. lindring och straffets förbytande
till fyra års fängelse. Deremot då Capitaine Hästesko fått
sin dom, och flera af presterne ville mildra, finna vi icke
T. bland dessa. Han tvertom tillstyrkte domens skärpning
derhän, att Hästesko skulle insättas såsom statsfånge på
fästning i flera år. Denna gång är ban i uppgifvande af
skäl särdeles naiv. Han tyckte Capitainen icke derigenom
någon olägenhet vederfaras, "emedan ban der (i fängelset)
finge njuta sin commoditet." Ståndets beslut fattades
emellertid icke den gången i enlighet med den Troilska
hårdbeten. I ungefär lika anda yttrade sig Biskopen rörande de
för riksförräderi af nämnde Gommission dömde fångarne.
För deras böner om nåd hade högst få af Ståndet ett öppet
öra. T. förklarade, att han ansåge de dömda ej belåtne
med lifvet, nar de ej fingo behålla äran. "Dessutom när
man ser på salus och securitas reipublicæ, vore ej rum för
nåd." Föröfrigt "talade biskoparne Hallenius ocb Troilius
ganska litet i denna fråga." Desto mer i andra. Så i den
som med den anförda hade närmaste sammanhang, nemligen
i fråga om föreställningar till H. M. Drottningen för hennes
delaktighet i förräderiplanerna. T. tog härvid, såsom ofta,
en högpresterlig ton, som fann gensvar bos de flesta
ståndsledamöterna. De borde, enligt honom, unanimiter säga sin
tanka 1. om de steg och mått, Drottningen tagit till
frihetens kränkande, % hnru första steget af dem skulle tagas
"att få henne tillbaka på Herrans vägar." Till den ändan
måste hon försona sig med riket, hvilket icke kunde ske
innan hon försont sig med Gud och sitt brott begråtit. En
sådan verkan skulle, mente ban, deras "föreställning" åsyfta.
Då det af någon invändes att detta ej tillkom ensamt
presterna, utan R. Ständer gemensamt, genmälte T. att de
bär-vid ej gjorde mer än hvad dem såsom prester ålåg och
anstod, "efterkommande detsamma, Laur. Petri gjorde med
Kånung Erich XIV." Han tillstyrkte ock Celsii förslag att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
