Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ubechel, Matthias Otto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
ü u F, c ii E l , Matthias Otto.
Ar 1756 blef ban, jemte flera svenskar»), af Theol.
Facul-teten i Greifswald, "ovetande" förklarad för Theol. Doctor.
Icke länge vardt honom förunnadt att verka på den
vigtiga plats han såsom Domprost beklädde. Redan dagen efter
det han till den talrika församlingens "ogemena hugnad och
nöje" hållit sin inträdespredikan, blef han rörd af slag.
Sedermera, dà han tillfrisknade och "hvarken hogfälld eller
slösint" skötte sin anförtrodda hjord, bar han alltid en
farhåga med sig att dö af slag på predikstolen. Sista året
blefvo slaganfallen tätare. Efter hemkomsten från Ramlösa
brunn, som ban då begagnat, kände ban sina krafter så
af-mattade, att, då honom notificerades den för sin rena
gudsfruktan af honom högt älskade Mag. Falkenstens dödliga
frånfälle, ban med tårar yttrade: "härnäst notificeras att
Domprosten är död." Så skedde ock. Under det han var
nämnde prestmans liktåg följaktig, flöto oupphörligt hans
ögon i tårar — och åtta dagar derefter lades de genom
döden tillsamman. Huru han mottog den gästen, kan slutas af
ett bref ban kort förut tillskrifvit en Major och Riddare,
som var hans förtrognare vän, i hvilket han tackar denne
för några ur en den fromme Conrad Riegers skrift meddelta
trösteord, som varit honom "såsom guldäpplen i silfverskål",
och slutar med de sköna orden: "Han som sjelf prisat dc
fattige saliga, Han göre mig och alla arma syndare så
fattiga, att vi intet behålle bos oss sjelfva att lita på, ingen
egenrättfärdighet, ingen embetes trohet, inga gåfvor, utan
lägga oss ned för hans fötter, såsom tiggare" o. s. v. Vi
kunde icke underlåta att göra detta tillagg, för att äfven i
sä måtto rättfärdiga vårt omdöme om mannen, då det så
skarpt contrasterar mot de anförda motståndarnes. Hans
dödstimma inföll d. 22 Sept. 1750 — således samma år som
Tollstadius — sedan ban samma dag förrättat en brudvigsel.
O. Ekebom, som blef hans efterträdare i domprosteriet
och var sjelf högst originel och märkvärdig pà sin tid, har
skrifvit öfver honom den "Grafvård", hvarur vi hemtat det
mesta af det anförda. Till slut heter det om U.: han hade
ett rent ansigte, ädelt hjerta, hurtigt snille, ett muntert,
intagande och glädtigt lynne; — ban var aldrig Pharisé, ty
ban bade ett ärligt hjerta, aldrig pedant, ty ban hade lärt
att tänka, aldrig fritänkare ... aldrig skrymtare, ty som
ärlig man såg han hela verlden bus i ansigtet, rosade ingen
*) Ibland dem äfven A. C. Rutström, vid hvilkens biographi denna
uppgift må finna en plats, enligt U. v. Troils Jubelprogramm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
