Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ugla, Petrus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Usla, Petrus.
Vid 36 års ålder sökte och erhöll han rum på
förslaget till Hedemora pastorat. Han vann ock förtroende "med
sitt vackra utseende och sina goda gåfvor", och Konungens
fullmakt utföll d. 5 Oct. 174Ö. Tillträdet skedde året derpå.
Prosttiteln dröjde till 1751. Contractsprost blef ban 1760.
Vid flera Prestmöten oflicierade ban: 1758 såsom Predikant,
1760 såsom V. Præses och 1763 såsom Præses Ordinarius.
Vid sistnämnda tillfälle rönte han otack för en illa använd
frikostighet. Han slösade nemligen med orationer,
förmodligen mer än öfligt var. Det gaf anledning till det beslutet,
att tiden i så vigtiga sammankomster ej borde borttagas med
hölligheter och grannlåt. Detta Prestinötes beslut torde nog
flerestädes varit och ännu vara af behofvet påkalladt.
Ar 1772 blef Ugla Theol. Doctor, samma år som hans
son blef upphöjd i adligt stånd. År 1780 blef ban Led. af
Samf. Pro Fide et Christ. — Motgångar visste han knapt af.
Den betydligaste inträffade vid Hedemora-branden 1754 då
bela hans timliga goda "gick upp i eld och rök." Flera
gånger hade ban kallelse till rikets största pastorater. Så
till Storkyrkan i Stockholm, till Stora Tuna och Sala. Han
säges hafva vid alla dessa lockande tillfällen undanbedt sig
förtroendet, derföre att Hedemora församling genom
deputerade tillkännagifvit sin högeliga åstundan att få behålla
honom. Enligt Muncktells uppgift, brydde ban sig litet om
den jordiska hushållningen. "Han behöfde det ej heller med
fruns skicklighet för saken." Om ban någon gång tyckte
sig böra deltaga i hushållsbestyren, gaf hon honom blott
påiniunelsen att sköta sin bok. Denna säges han ock hafva
skött med besked. Af romerska språket synes han ha varit
en slor vän, ty ban yttrade sig gerna på latin och skref
äfven i kyrkoböcker latinska anteckningar. Under sin långa
embetstid i Hedemora lär ban blott en söndag saknats i
kyrkan. Sista dagen af år 178Ö var hans sista lefnadsdag. Han
dog efter flera anfall af slag. Först halfannan månad
derefter, d. 16 följ. Febr. begrofs han med likpredikan af den
flitige grifttalaren, Domprosten J. M. Fant. Knappast
torde U. vid ofvannämnde Prestmöte ha varit så frikostig på
grannlåter som F. vid U:s graf. Ett prof till de många på
den tidens andeliga vältalighet må här höras. "Har väl,
frågar Fant, vackrare^ själ bott i en vackrare hydda?
Glädjen, Upprigtigbetcn, Årån voro målade i Hans ansigte.
Vördnaden, Kärleken mölle honom hvar ban kom. — Han egde
ett hjerta: Herre Gud! jag ville kunna beskrifva bans hjerta!
Men jag har sagt för litet (?) då jag säger att ban egde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
