Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ugglas, Pehr Gustaf af - Ulf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ti Lif.
i Stats-Utskottet 1833. C. W. O. 1818, samt med St.
Korset 1824. Inkallades i Stats-Rådet 1828. Var Ledamot
i Regeringen under Konungens resa s. à. C. N. O. 1831.
Ridd. ocb C. af K. M. O. s. å. Fick pS begäran afsked ur
Stats-Rådet s. å. Företog derefter, till vårdande af sin
belsa, åtföljd af sin familj, en utrikes resa 1836. En af
Rikets Herrar 1843.
Gift med Friherrinnan Sophie Therese von Stedingk,
dotter af H. Exc. Fältmarskalken Gr. Curt Bogisl. von
Stedingk, död under en utrikes resa i Paris d. 29 Apr. 1836
i sitt 43 àr. Till hennes minne har den efterlefvande
maken i Fnrsmarks församling stiftat en skola för socknens
och brukets barn, under uamn af Theresias skola.
Barn: 1. Ludvig, Grefvé, Cabinettskammarherre,
Ryttmästare vid Lifreg:tet8 Dragoncorps, g. m. Friherrinnan Charlotte
von Düben. 2. Gustaf, Frih., Vice Häradshöfding, adjungerad
i Svea Hofrätt, g. m. Friherrinnan Björnstjerna. 3. Theresine,
g. m. Lieutenanten Frih. Carl Emanuel Cederström. 4.
Charlotte, g. m. Gr. Carl Magnus Björnstjerna, Adjutant bos H.
M. Konungen, Ryttmästare vid Lifgardet till bäst. En
son dog ung.
ü L F.
I Trollcbiographien anfördes, att den slägten var en
aflägg af en äldre svensk ätt Ulf. Ehuru de herrar, som
fortforo att såsom ättemärke föra ulfven, ej sålänge fortfarit i
ryktbarhet som de fränder, hvilka insatte en Oread i
skölden, bör denna gamla slägt ej här förbises.
En tillbakaseende Vif, som af ålder var ättens vapen,
betecknade både kämpens kraft och statsmannens vishet.
Möjligen är denna sköldbild en bland de ferarum imagines,
som Tacitus kunnat se på Svioners signa sacra, då ban som
romerska Kejsarens embetsmän vid Rhenens utlopp ]arde
känna de svenske såsom starka till sjös, äfven om dylika
fanor ej kunde skickas att upphängas i Segrens tempel i
Rom blaod de germaniska djursbilderna å fanor ocb sköldar.
Då runstenarne ännu hade blott hedniska namn, höggos
tillbakaseende ulfbilder på flera dylike vid ättehögarne, och
ulfen har här, som vi förut nämnt, en fullkomlig lika
ställning, som i sigiller från 15:de seklet. Man jemnföre ulfven
med tillbakaböjdt hufvud å stenen vid kungsgården i G.
Upsala (JW 186 i Liljegrens Runurkunder, JYl 183 i Bautil) och
ulfven i Märta Ulfsdotters sigill, fördt af henne sSsom Åke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
