Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ulfeld, Corfitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Clfel», Corfili.
studierna, var fin i Frankrike, än i Italien, prisad af lika
"vidlyftiga" kamrater, nästan glömd af fadren, som ansåg
honom förlorad. I Padua tecknas han af Louis d’Aubery (se
Mumoires, Blois 1757): "C. U. var stor, nätt och välskapad,
hans ansigte var skönt, hans anletsdrag visade att han var
född att befalla. Han hade godt förståud och ett geni, som
kunde företaga saker af vigt. Genom sina kunskaper om
främmande länder och sin färdighet i de förnämsta
europeiska språken var ban fullkomligt värdig ett af de högsta
embeten i stålen." En till Danmark sänd Ambassadeur tog den
unge mannen med sig, ocb då han inträdde till Danmarks
Riks-Canceller följde C. U. med honom. Fadren kände ej
straxt igen sin son, men då Ambassadeuren presenterade den
intagande mannen under sitt rätta namn, igenkände fadren
honom och slöt honom i sina armar, gladt öfverraskad att
trätTa den försvunne i en sådan ställning. Kungen kallade
honom straxt till sin Hofjunkare.
Denna sannt theatraliska scen följdes snart af en ännu
effeclrikare. Redan 1028 vann Hofjunkaren den lilla kongl,
fröken Leonoras hjerta, och behöll det, oaktadt han måste
täfla med Prinsar*). Kungeu lät kärleken bestämma
utslaget, sjelf så svag för denna lidelse. Hans älskade dotter
älskade den unge äfventyraren högst och ban blef kunglig
måg. Tredje scenen i stycket är än brillantare. Konungen
vredgades på sin gemål utan drottningnamn, mes vill ]ala
lagen dömma emellan makarne. Hannibal Sebestedt, känd
såsom Norges Ståthållare, och som följande året fick den ena
knngadottren, blef Honungens advokat, ocb C. U. framträdde
som sakförare för sin bruds moder. Då II. S. slutat sitt
"häftiga" tal, voro alla domrarne — Rikets Rådsherrar
—-öfvertygade att felet var Christina Munks; och U. började
sitt försvar med fruktan att företaga något omöjligt, men
ntvecklade under talet en sådan kraft, att vältalighetens
blomster straxt blefvo bevisningens frukter och Chr. M. blef
enhälligt förklarad oskyldig; ja, Hungcn sjelf steg af
thronen och omfamnade henne, försäkrande om sin nåd ock
kärlek. Men Sehested| blef så vred på U., att han vid
utgången från rådhuset drog värjan emot honom och Riksråden
måste skilja de stridande. Ifrån den stunden var fiendskap
mellan Proreges Daniæ et Norvegiæ. Skildringen af rätte-
*) Deribland Frans Albert, Hertig af Saclisen-Lauenburg. Dan
friade 1G33. Hannibal Seliested var nu C. l!:ds vän och
underrättade honom om faran, så att den kunde af böjas. Också ett ämne för
theaterefleet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
