Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungern Sternberg, Matthias Alexander von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 Ungern Sternberg, Matthias Alexander von.
följd deraf öfvertaltes äfven cn Mössa, Fältmarsk. IL St.
att emottaga befälet; en hederlig man af måttliga
egenskaper, hvilken merändels följde den skickligare Gen.-Lieut.
Gr. A. Fersens råd, sjelf utan synnerlig krigserfarenhet,
ehuru han mottagit sin första bildning i Carl XII:s krig. . . .
Ty Carl hade hvarken bildat eller efterlemnat några stora
generaler. Alla krigare ur hans skola voro vane vid en blind
lydnad, väntade i allt på ordres-och visade sitt nit med att
lägga hufvudsaklig vigt på småsakerna i tjensten." Det heter
i Sv. Mercurius Febr. 1758: om Sveriges deltagande i det
nuvar. tyska kriget. "Denna artikel är för denna gång en
ej särdeles behaglig, ty den måste handin om Fältmarsk.
Baron v. U. St:gs retirade." Den beskrifves derpå
utförligt. Det var egentligen is, som skrämt sönerne af dera,
som gingo öfver Bält. Emedan Peeneströmmen frusit, så
att isen kunde bära preussiskt cavalleri, sä ansågo
Svenskarne bättre att gå tillbaka, än fram öfver den frusna
strömmen. Slikt kunna k r i gs c o n s e 1 j e r besluta, der ingen
syns; en person skulle svårligen gjort det. Hon. Fredrik i
Preussen yttrar i Histoire de la Guerre de VII ans s. 211:
"Svenskarnes bedrifter bestodo i att intränga i öppna
landet, da de ej funno något motstånd; men äfven en mindre
Iropp bragte dem på defensiven och låugt ifrån att hafva
gjort eröfringar, funno de sig lyckliga att man tillät dem
under vintern kanlonera omkring Stralsund."
Om vår Fältmarskalk är således ej mycket att säga,
jemnförd med de svenska Fältmarskalkar, sunt i 30-àra
kriget förde troppar till Tysklands falt. Men Tilas säger, att
ban var en stor både älskare och befordrare af vetenskaper
och lärdom; kanske eröfrades dermed lagrar, som ersatte de
krigiska. Skada att T. till bevis på sitt omdöme blott kan
anföra att U. öfversatt en fransk afhandling rörande
ridkonsten, kallad I^ew Castle och hållit ett præsidiital i K. Vet.
Akad. 1751 om Sveriges handel och allmänna hushållning,
hvilket liknat mängden af dylika tal. Han synes förnämligast
hänfört sin samtid genom sin talgäfva och sin vackra ßgur.
Något snillrikt eller tankdigert möter visst ej’i hans tal,
bvilka röra sig i sin tids phraseologi, som föregick den
svensk-akademiska; men han tål der jemnförclse med sina
bättre samtida. Prof äro anförda i Sveriges Sk. Litt. IV D.
"Att se honom till häst för sitt reg:te, skrifver Tilas, var
att påminna sig beskrifningarne om de fordne Riddare, när
de tågade in på tummelplatsen." Han egde en klar,
genomträngande hög och manlig röst, ocb hade ej den sjelfkänsla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
