Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Wachtmeister, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wachtmeister Gustaf.
110
besättningar fordrades pä lilla flottan. Denna sednare med
de öppna fartygen följde kusten åt under den snälle Major
Wirséns befäl från d. 5 till 15 Aug. då de i Hernösand
sammanträffade med skeppen ur den stora flottan, hvilka
kryssat utomskärs. När folket här litet fått räckt på benen
i land och befälhafvarne hållit råd med Wrede och hans
Generaler, lyftades åter ankar d. 15, sedan en hop
kanonbåtar qvarlemnals för alt betäcka dennes flanque. Det var
en ståtlig syn att se de båda linjeskeppen och fregatten
Jarramas med fyllda segel släpa efter sig långa rader af de
väl besatte fartygen ur lilla flottan, kringsväfvade af
mindre seglare; delta nya sätt att föra en skärgnrdsflotla öfver
öppna hafvet var ett snillrikt påfund af Öfver-Amiralen, ocb
lyckan understödde dristighelcn, sä att efter 5G timmars fart,
hvarvid man tagit vägen genom östra Qvarken, för att ej
väcka fiendens på kusten uppmärksamhet, — ankar kastades
oaktadt dimman och töcknet, just i hamnen vid Kalan, och
det utan att en åra förlorats. Först under vägen ocb efter
"att hafva 1000 gånger vändt dessa angelägna saker i sitt
hufvud", bade ban befallt att styra kosan deråt. Vid
rådplägningen hade P. velat gä rakt på Umeå, men Generalerne,
och äfven han sjelf*), funno det för mycket vågadt, då
Ryssarne der hade trenne strandbatterier och ett par tusen
man till sitt försvar; till Skellefteå, än längre mot norden,
dit W. önskat, kunde man ej fara,, då flottan, enligt P:s
försäkring, måste tillbaka, i fall Kainensky ännu kunde
uppehålla sig fjorton dagar i Vesterbotten, emedan den ej egde
proviant för längre tid. De "okända och orena vattnen"
häruppe, som särdeles under sena årstiden kunnat blifva
farliga för de större fartygen, bidrogo väl också något till
Öfver-Amiralens betänkligheter mot denna plan.
En "gemen tjocka" hade herrskat under slutet af
seglatsen och vid landstigningen: för att fartygen derunder ej
skulle stola på hvarandra och skadas, nödgades man genom
skott och trumslag gifva signaler åt hvarandra, och dermed
äfven låta fiendens straudposler upptäcka en större expedi-
*) Hr —n, som skrifvit Pukes biograpbi, citerar hälften af hans
ord, utelemnande de vigtiga: "ocb jag fann det sjelf." Hetta är så
mycket besynnerligare som P. straxt bredvid säger sig af conseljen
blifvit öfverbevist, att det ej lät sig göra. — På ett sådant sätt
begagna historiska källor är mer än att förfara oaktsamt. Generalerne,
sora af P. voro kallade till rådplägningen, voro: Wrede, W., v.
Degeln, Sandels och Öfverstarne Hård ocb Cedergren.
L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
