Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Wachtmeister, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118 Wachtmeister, Gustaf. ||J»
Men af ödet var beslutadt att Säfwar ej blott skulle blifva
ett hviloställe utan äfven fältet för ett blodigt arbete.
Under rasten ankommo säkra underrättelser att K. med sin bar
redan hunnit Umeå, och dermed var äfven det mål, hvarför
Svenskarne afgått, omöjligt att uppnå. Nu kom Generalen,
som för sädan händelse inga ordres bade, i svår ställning:
att gå framåt och med uttröttade trupper, på måfå, i det
okända landet mottaga strid under marschen, hvarest
tillfället skickade, hade varit en galenskap, ocb utgången
säkerligen blifvit svårare än den blef*); att draga sig
tillbaka, egde man ingen rättighet till. Oilicerarne, som
hördes och gåfvo meddelanden i ämnet, hade länge med smärta
i sina hjertan åsett motgångarne under kriget, hvari de ej
fått verksamt deltaga; de af Garderne hade dessutom måst
smälta en oförtjent skymf, som f. d. Konungen sökt kasta
på dem för olyckan vid Helsinge, ehuru ban sjelf genom
sina dåliga anstalter varit skulden dertill. De voro tappre,
men i rådslagen häftige och hastige män, som läto ifvern
att komma åt fienden och sitt mod alltför uteslutande tagas
i beräkningen. Man trodde sig i stånd vid Säfwar mota
fienden, förmodande, det Wrede snart skulle hänga sig i
ryggen på K. och denne således omöjligen med mer än en
mindre del af sin utmattade styrka kuuna anfalla. Så lät
man sina förhoppningar törhända något för mycket leda sig,
och glömde hvad som utgjorde ryske Generalens utmärkthet
och jemte de öfvertaliga massorna hittills vändt lyckan på
hans sida, — hans djerfhet och raskhet. Höjde sig en
stämma påminnande derom, funnos likväl så många böjde
för hvad deras mod och önskningar dem ingåfvo.
Öfver-Adjutanten af dagen, Öfverste Lagerbring
afskic-kadcs emellertid, att föra dessa meddelanden till
Öfverbe-fälhafvaren och mottaga befallning: ban skulle först 3 mil till
Ratan, sedan ett godt stycke ut i hafvet till Amiralskeppet;
— och striden hade nästan nått sin höjd, innan ban bann
tillbaka medbringande de besked, att föreställningar borde
göras hos K., att som lian vore innesluten af en formidabel
landt- och sjömakt och ej kunde undgå, förr eller sednare
se sin armée alldeles förstörd, utan att en man derför
behöfde af motståndarne uppoffras, så borde han, i enlighet
med en Befälhafvares pligt, att icke pä ett barbariskt sättr
utan all nytta och ändamål uppoffra menniskoblod, capitulera.
*) Hampus Mörner, i sina "Minnen", yttrar äfven en sådan tanke,,
»id. 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
