Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Wachtmeister, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W A C II T M E I 8 T t n , Gustaf.
131
dessa käcke trupper ensamt behöfde uppoffras emot"en genom
sin belägenhet förtviflad fiende, — på clla dessa grunder
befallde Öfver-Amiralen inskeppning följande morgon.
Dagen innan striden vid Säftvar hade med ea afdelning
kanonslupar försök gjorts att öfverrumpla Umeå och
bemäktiga bron derstädes; men de funno ett oväntadt motstånd
jemte ett oberäknadt localhinder, när ryska jägarne, utan
ntt sjelfve kunna träffas, med häftig eld mottogo dem frän
de höga eNstränderna, mellan hvilka sluparne endast "en och
en kunde framgå, så att de omsider, sedan alla deras nickor
blifvit demonterade, med stor mansspillan och oförrättade
arender måste återvända. Ungefärligen samma olycksöde
följde försöket med den lilla escadern åt Piteå d. Aug.
Det passande tillfället var redan förloradt och styrkan som
ditsändes för obetydlig. Således drog sig It. obehindradt
andan till denna stad, och när W. med 1500 man åter
landsattes vid Ratan d. 28 voro fienderne redan ur trakten.
Något besök åt Wasa, alt bortsnappa eller förstöra fiendens
stora flollille derstädes, hvilket P. påtänkte, blef ej heller
utaf. A P:s vägnar afslutade Sandels d. 2 Sept. eu
vapen-hvila i Skellefteå, som räckte till fredens förkunnande.
Flottan återgick, efter att qvarlemnat några trupper, och
ankrade på redden vid öregrund d. 12 Sept. Och är detta
i korthet historien om expeditionen till Vesterbotten 1800__
Men, ännu några ord om denna högst sammansatta händelse!
Flottans sentida utrustande och för en längre tids
verksamhet otillräckliga matförråder visa planen från början
lösligt uppgjord. Den tyckes i Hernösand ej heller fått någon
rigtig afslutning, berodde, i båda Generalernes samverkan,
vid seglatsen och efter arméens framsändande på för många
omständigheter, som ej tilläto noga beräkning, samt bar
äfven genast i sig, såsom påpekadt är, med öfverbefälets
tillsättande, dess naturliga begränsning vid ledningen af för
detsamma främmande rörelser, — under hvilka Generalerne
likväl funno sig ofrie, — frön till misslyckande. Att
Ryssarnes förlust af denna enda corps ej hade påskyndat
freden, är temligen säkert, det den skulle förbättrat
fredsvilkoren ganska tvifvelaktigt*): Ryssarne visste nog efter
Kammarherre Alopæus’ sändning om våren, huru utmattade
Sveriges krafter voro.
Helt annan utgång hade dock detta företag säkert fått,
och Svenskarnes lystmäte efter hämnd blifvit tillfredsstäldt,
*) Af denna mening är äfven Geijer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
