Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Wachtmeister, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
W A C II T M E I S T i: 11 , Gustaf.
begåfvo sig hufvudstupa tillbaka till Ratan", och genom
passet vid Djekneboda läto "drifva sig tillbaka som en oskälig
fårskock." "Uttryckets värdighet svarar mot sanningen i
uppgiften", säger Geijer. Läsaren bar i det föregående sett hurn
härmed förhöll sig, och alt ej ett skott lossades vid
Djekneboda på återtåget. Ryssarnes historieskrifvare, van
Such-telen, yttrar härom: "det var en het drabbning (vid Säfwar),
der en sjettedel af de stridande föllo"; och om ställningen
Tid Ratan: "att K:s flera gånger förnyade anfall strandade
deremot: n ömse sidor hade man stridt med förbittring",
(samt kommer till slutsatsen: "K. bade vunnit en negativ
seger, hade undsluppit ett sannolikt nederlag; det var enda
fördelen af hans framgång").
Värst och oförsvarligast är det likväl, när (såsom i
tidningen Synglaset Jtä 48, 49, 51) en svensk militär, om
också blott af arméens Commissariat, under en både i
afseende på tid och omständigheter lögnaktig och
vanställande berättelse framkastar förmodanden, vanhedrande för den
sämste i cn nation, som kämpade på lif och död för sitt
sjelfbestånd, än mer för hennes ädlaste medlemmar. På
sådant sätt skär man hvarken sig sjelf eller sitt folk några
lagrar; och får sådant beteende ansvars- och svarslöst
fortgå, måste man snart (med Archiater P. v. Afzelius), på fullt
allvar låta sin grafsten bedja, det ens själ, ben och rykte
måtte unnas ro; ty, sannerligen, kunde icke benen nästan
öfven i fridens boning röra sig, om de förnumme dylika
tillvitelser.
Vi tillsätta endast General Lagerbrings ord, med hvilka
han afslutar ämnet i sina "Betraktelser", en bok som hittills
ej, under 14 års tid funnit en rad till genmäle, men tvärtom
uppburit mycket beröm af Geijer. "Exc. Gr. G. W. var en
högst aktningsvärd man — gifve Gud, att Sverige aldrig
måtte sakna män med lika mycken duglighet — om ock
något misstag blifvit begånget under en ganska äfventyrlig
expedition*), vid hvilken ban ej som Öfverbefälhafvare kunde
fritt bestämma sina operationer. Ingalunda, att Öfver-Ami-
*) Besynnerligt! Under föregående kriget begingos många
misstag med kännbara förluster till följd; sjelfva slagtningen vid
Orawais, hvarigenom Finlands och dess kämpande bärs öde afgjordes,
var, såsom nu bekant är, i början vunnen, då man i ifvern lät
förleda sig till att begagna ställningen, som var afsedd på försvar, till
en angrepps- ocb öiverväldigades delvis. Hvem böjde ens rösten
mot de eller den anförare, detta vållat! Men partinitet var ännu ej
blifvet uppspelt. — Deremot vanns med expeditionen åt Vesterbotten
ändamålet åtminstone till en del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
