Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wadström, Carl Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wausthöm, Carl Bernhard.
143
exegetik och egde visserligen ej i dithörande studier en
motvigt mot det ovetenskapliga i Swedenborgs mystiska
bibeltolkning. Han säges ha blifvit hänförd deraf, och da
Gustaf III för några dagar föll "i andefeber", bidrog W.
säkerligen dertill mer än alla de olärde adepterne bland
hofmännen. Leopold försäkrade att Kellgren först tog sig
djerf-heten att skrifva poemet: Alan eger ej Snille derföre att man
är galen, när ban sport att den aktade bergsmannen W.
deltog i "svärmeriet." Ty då trodde Kellgren att det stora
fall var inne, hvartill blixten i hans tanke borde sparas.
Han hade blott lett, så länge den poetiske Gr. Oxenstjerna,
hofmännen Gr. Stenbock, den lättsinnige Schröderheim, den
oredlige Plommenfelt o. d. opraktiske män talte med Kungen
om det hvitas fyrkant ocb det svartas trekant. Poemet
sårade W. så djupt, att ban ansågs derföre vilja draga sig
nndan för svenska allmänhetens spefulla blickar. Konungen
beredde honom ett ärofullt tillfälle. På kunglig bekostnad
— dervid K. Ludvig XVI i Frankrike bidrog — reste ban
jemte Capit. Cooks ärade följeslagare Prof. Sparrman och
Öfverste-Lieut. Arrhenius 1787 till Afrikas vestra kust och
till det inre af Senegal-länderna, dels för naturhistoriska
undersökningar, dels för att utröna huru nya colonier skulle
kunna anläggas i Afrika, hvarvid borde ntrönas, hvilka
handelstillfällen Senegal-länderna erbödo åt Sverige. W.
återkom till London 1788, der han uppmanades att qvarstanna.
Svenska Konungen beviljade hans ansökan om permission på
ett år, som understöddes af engelska Ministèren; men 1790
underrättades W. att han ej längre kunde få tjenstledighet,
och således icke få fortsätta att vistas i London utan sä
vida han begärde afsked ur svensk tjenst. Denna
underrättelse följdes af hans afskedsansökan, men en kunglig
permission på två år anlände, daterad 14 dagar, förrän hans
afsked undertecknades. Han anade dervid en kahal. Om så
var, torde den knapt kunnat vara obekant för Kon. Gustaf,
som var en vän af theater-effecter. Nu vunnos ju två ting.
Kungen syntes oskyldig och— VV. kom ej hem till
"svenska förnuftets fara", dervid Kungen varit blottställd antingen
han visade sig som förut interesserad eller drog sig undan.
I dylikt förbrukades mycket snille i K. Gustaf HI:s tid. W.
blef alltmer aktad i London och af engelska regeringen
rådfrågad vid vigliga tillfällen, der öfverläggningarne rörde
A-frika. I grund af hans upplysningar och bemödanden
stiftades nybyggena Sierra Leona och Bonlama i en philanlhropisk
anda. Han utgaf i London 1794 sitt värderika arbete; Ei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
