Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Waiilbnceiio, Göran.
busets söner icke fingo smaka vin eller bränvin, eller kaffe
eller the, — åtminstone fanns sådant ej hemma — utan
blefvo vid frukostarna i stället bespisade med kraftfull välling.
"Upsala kan väl icke som Skarphyttan och Gammalkroppa
uppfylla den Prieznitzska stora fordran på forell vatten, utan
får nöja sig med sitt annars förträffliga kalkvatten och sin
å, som väl om ären för norss-vatten, men icke, som
Klar-elfven, om sommarn lax-vatten; men föröfrigt är Upsala att
anse som sundhetens krona i hela central-Sverige, ocb
dessutom kanske det mest passande ställe för en akademisk
ungdom. Här fann vår bergslagsgosse idel nya fält och nya
föremål, såsom Delphinium consolida, den betydelsefulla
Euphrasia odentites, på de afbergade åkrarna, samt, när
våren kom, långt flera såsom den bonom ännu okända
Guld-vifvan, Melampyrum nemorosum, jemte den allt
öfvertäc-kande Kungsängsliljan. Han begagnade Liljeblads
undervisning ocb dess Flora, som ban ansåg mera passande än nyare
Morphologier, samt lärde sig att rita, af hvilken konst han
i framtiden hemtade den största nytta. Emedan ban beslutat
sig för den Linnæiska vetenskapen, studerade ban med den
flit hithörande förberedande läroämnen, så att ban vid 18
år kunde taga sin Medico-philosophiska examen.
Dessförinnan hade dock fadren vid 45 års ålder med döden bortgått;
ban blef rörd af slag och afled på vintern. Detta är den
årstid, då Wal]lenbergska slägten plägade dö, hvilket ock
mest öfverensstämmer med naturens ordning i norden. Då
dog ock Linné, då hoppades äfven han att få dö (hvilket
skedde); Thunberg åter afled på högsommarn, hvaraf han
slöt alt denne naturforskare ej var så alldeles äkta Linnæisk."
Genom ansträngningarna och mycket nattvak före denna
examen ådrog W. sig en farlig uervfeber, hvarifrån han väl
räddades genom Öfverdirect. Afzelius, men hvaraf han dock
alltid bibehöll vissa små känningar, som blefvo honom en
varning att dela sin tid mellan kammarstudier, excursiener
och resor, samt i framtiden afstå från den medicinska
praktiken. Myologien studerade ban i sällskap med Berzelius:
för dissectionerna hade han anlag och interesse: "det
lyckades honom att repetera diaphragma, så att Murray frågade
honom, hvar han lärt detta, ocb då W. svarade: af Hallers
Op. minora, genmälte lärarn: vi hafva öst ur samma källa."
Efter sjukdomen fullföljde ban dock sin medicinska bana
med minskad fart och under afbrott af ständiga resor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
