Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w a n f. g i* n e n o , Göran.
103
ander denna resan, att derefter följde dess Utkast till
Gottlands Flora i K. Vet.-Akad.s Ilandl. 1806, som var dess
första egentliga botaniska utmärkta arbete, hvilket fatt fägna
sig af flera efterföljare."
Sedan W. sett en dryg del af mellersta och södra
Sverige, ville han ock lära känna dess nordligaste bygder. Hans
första försök år-1800 i Lappland, genom Enontekis till
Lyn-gen, var blott en sommarresa. Den anställdes i sällskap med
sedermera Prosten på Barthélemy Forsslröm och öfver Ijällea
äfven med Kyrkoherden Grape i Enontekis, hvilka bada
samlade isynnerhet insekter, hvilket gjorde att resan icke till
alla delar (eller alltid) skedde så alldeles i botaniskt
inter-esse. Under den ganska långa ocb långtråkiga båtfärden
uppföre Torneå och Muonio-elfvarnc gafs det isynnerhet
tillfälle att se och undersöka de merendels sandiga eller grusiga
strandkanternas moss-vegetation, derest också bland annat
upptäcktes det äfvenså underharligt bildade som sällsynta
Polytrichum lævigatum, Catharinea glabrata (Muller s. 195)
såsom en ganska lofvande förstling af de lappska
upptäckterna. I Enontekis dåvarande prestgård blef ett något
längre uppehåll, der isynnerhet undersöktes de stora
Spbagni-kärren med Sphagni-bögar, stora åtminstone såsom bösåtor
med perpendiculära eller till och med öfverhängande sidor
nästan öfverklädda af Pinguicula hirsuta. Emellan ocb p&
dessa Sphagni-såtor var Caricologens förlofvade land,
derifrån dagligen packor af nya Caries hemburos, en synnerlig
contrast mot fattigdomen i kärren vid Transtrand; så
mäktig är fjällryggens grannskap, ehuru än nog aflägsen för att
icke under flera dagars resa blifva sedd. Synnerligast var,
att, fastän man med den öfver famnslånga alpstafven
allestädes i flyen mellan såtorna kände en jemn och bård botten,
som icke kunde kunde vara annat än is, så kändes dock
så-tornas sidor mot solen så varma, alt man med största
vederqvickelse lade sig på dem och njöt der ett bättre
dunst-bad än någon konst troligen kan åstadkomma, hvilket också
var högeligen af nöden, ty den torra matsäcksfödan under
elffarten, i förening med det beständiga solskenet, bade
såsom vanligt härstädes gjort svår förstoppning med deraf
kommande oredor.
Uppom Enontekis kyrka följde våra resande
Köregäma-elfven och möttes snart vid eller på Nunainen af Phaca
fri-gida, så lifligt stor och vacker, att den här syntes alldeles
icke beklaga sig, som den också här långt mindre kan göra
än på Österrikes alper, der den ofta nog midt på sommaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
