Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlenbiru, Göran.
191
som mail af vår vanliga tall bereder skogsbomull, si torde
vi få karpathisk bomull af andra mera balsamiska
egenskaper?"
Efter betraktandet af alla dessa underbart stora
olikheterna mellan de tre alptrakter, som W. företagit att
jemföra, uppgifver ban en ansenligare växt, som synes
bäst förbinda dessa trakter, eller i dem alla förhålla sig
mest lika. "Denna utmärkta växt är Ranunculus glacialis,
att icke nämna om mindré betydande förbindningsväxter,
som kunde vara Aspidium Loncbilis. Hvad det är i jorden,
luften och solen, hvilket gör denna likheten, torde vara
svart alt säga."
"Under resan nedåt Leutschau syntes på ett ställe en
kyrka vara till hälften bortförd af det stora vattenflödet,
till bevis huru långt det sträckt sin förstöring. Också i
Pesth stodo de mesta gatorna under alnsdjupt vatten. I
Wien tillbragtes hela vintern med att skrifva på Flora
car-patborura, för hvars tryckande Förf. med våren 1814 begaf
sig till det så fredliga Göttingen med sin lätt tillgängliga
vackra bergsnatur. Der föreföll honom kanske intet så
synnerligt som den stora mängd himmelsblått blommande
Aspe-rula arvensis i snart sagdt alla åkrar, liksom härmande den
hos oss vida allmännare Cyanus, en phantasi, som för
honom hade mycket behag, ehuru utan botaniskt värde. Här
fördröjdes han så länge, att ban i början af October fick se
huru man ännu då vågade hafva alla orangeriväxter ute,
ehuru man slutligen, dä vinden slog om, fick arbeta en hel
natt med deras inflyttande; ett ganska bcrömvärdt
förhållande , alldenstund värdet af frisk luft och öppen himmel i
det längsta är så stort, att man gerna må blottställa några
toppar för liten förfrysning, som ofta mera uppfriskar än i
det bela skadar dem. — Vidare hemresan under sena
hösten 1814 var besvärlig, men gick dock lyckligt."
I Oct. 1814 återkom W. till fäderneslandet, och
tillträdde den Demonstrators-8yssla, hvartill ban i början af
året blifvit utnämnd. Förhållandet till hans förman,
Thun-berg, gjorde hans ställning länge otreflig. Mellan Professorn
ocb Demonstratorn uppstod en bitterhet, som gränsade till
uppenbar fiendskap. Första anledningen torde få sökas i
skiljaktighet i vetenskapliga åsigter; W. (som synes mest
slutit sig till Olof Swartz) tycktes aldrig stått i en
lärjunges förhållande till den fordom mest berömde af Linnés
egna lärjungar, men nu mera föråldrad till år och åsigter;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
