Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallenstråle, Martin Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230 Wallenstiiale, Martin Georg.
kallelse till Stockholms Storkyrka och utnämnd till Pastor
i Kumla och Halsbergs församlingar, dem han tillträdde
1783, utnämndes han till Biskop 1 Calmare stift 1789, till
hvilket embete han erhållit 30 rösters kallelse. E.
Schröderheims yttrande till Konungen med anledning häraf är för
charakteristiskt för att på detta ställe förbigås. Det torde
innehålla fullt så mycken sanning, som berättigar till
ofvannämnde tvekan. Han skrifver: "Emellertid är förslaget godt.
Dahlerus är en redlig och from man, ganska välsinnad
undersåte. Wallenstråle har den nåden att vara käod. Han är
glad, vällustig, alltid behöfvande, äregirig, med ett ord en
skickelig Biskop i mitt sinne. Han är visserligen äfven
välsinnad i sin politik och kanske mest orthodox der." Detta
är visserligen icke grannt, men ordagrannt. Vi äro för
ingen del benägne att tre denna det lättsinniga
Förtroende-Rådets målning af en föröfrigt aktad kyrkans man vara
naturtroget Men en skamfläck blifver det alltid i Sveriges
kyrkohistoria, att en sà uttalad recommendation kunnat
befrämja befordran till kyrkans högsta embete. W. invigdes
1790 uti Upsala Domkyrka i sitt biskopsembete.
Om det är Wallenstråle som åsyftas i fortsättningen af
anförda S—ms skrifvelse, då ban talar om hierarcbien och
sin fruktan för densamma, synes ej rätt klart. Men att W.
hade starka hierarchiska anlag och gjorde sin myndighet,
hvar ban kunde, gällande, är oss bekant af saker källa.
Difficilis, facilis, jucundus, acerbus et idcm, synes på honom
hafva sin tillämpning. Följande anekdot torde här finna sin
plats. En prest vid namn Lindbäck i Calmar förordades af
en rik fru, hvilkens ynnest han egde. Men Biskop W. var
och förblef trots allt förordnande den presten ogunstig.
Också synes denne hafva lidit af för mycken "sjelfständighet"
och varit af ett sträft lynne. Han fruktade Biskopens ogunst
i pastoralexamen, och hans fruktan var icke ogrundad. För
att undgå den befarade vådan, begärde han i underdånighet
bos K. Maj:t att få inför Lands Domcapitel undergå
pastoralexamen. Hans begäran bifölls. W. skref då till Biskop
Celsius ett bref, hvari han bad denne "hålla skarpt efter"
den väntade examinanden. Men C. kände lika stor
förtrytelse öfver denna sin biskoplige medbroders skrifvelse, som
W. rönt öfver deb echapperande prestens förhållande, och
ålade då var. Theol. Adj. Eberstein, som skalle opponera på
den sednare, att med honom icke förfara strängt. Presten
bestod sålunda sin examen i Lund bättre än det skolat
lyckas honom i Calmar. Det hör icke hit att berätta, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
