Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallerius, Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 Walleiiius, Daniel.
frampt de äro af den tenor (?) att de af honom H. K. M.
allernådigst insinueras kunna." Vid riksdagen 1680 valdes
han till Ledamot i Stora Commissionen. (Enligt Westén
satt han redan med i Gransknings- eller den s. k.
Inquisitions-commissionen, hvilket synes vara ett misstag). I denna
Com-mission ville, som bekant, många prester icke sitta såsom
medlemmar. Men det bör dock till Waller» heder nämnas,
att ban hörde till det mildare partiet och var bland de nio
ståndsbröderna nästan den ende som talade för mildrande
åtgärder. Han ville till och med undandraga sig
Gommissionens arbeten och hade frimodigbet att uttryekligen förklara,
det bela domstolen var olaglig, en obehörig tillställning af
Ständerna; ehurn han snart blef öfverröstad. Jemväl yrkade
ban att icke rådsherrarne borde indragas i de Kongl.
Förmyndarnes ansvarighet. lian säges hafva gått längre och
misstänktes vara bland dem som yttrat alt Stora
Gommissionen stode på vaxfötter o. s. v. Kanhända hade denna
motsägelse mot Carl XI:s interessen någon del i följande
besynnerliga motgång. I slutet af år 1680 utnämndes ban af
Konungen till Theol. Doctor. Konungens till honom ställda
bref, i hvilket hans förtjenster mycket lofordades, innehöll
att han egde alt anmäla sig hos Akad. Cancelleren, då denne
skulle vidare göra "den anstalt, som till ärendets fullbordan
hörde." Det innehöll tillika, alt Biskopen "ifrån den
examen och andra prof, som sådana acler pläga föregå, befrias,
eftersom Vi i anseende till det förnäma rum, som ban ibland
Clereciet uti vårt Rike hafver, honom derifrån gerna
dispen-sere." Märkvärdigt nog presenterades ej konungabrefvet på
öfver två år. Theol. Faculleteu gjorde mellertid ej afseende
på den förnäma platsen och ej heller på den stränge
Konungens ordres, och Wallerius erhöll aldrig något
doctors-bref ifrån herrarne i Upsala.
Biskop Wallerius berömmes såsom embetsmän
gemenligen för mycken saktmodighet, förenad med allvarsamhet och
drift. Med saktmodigheten var det dock stundom som det
kunde. Om sin biskopliga myndighet hade han ett högt
begrepp och var nästan väl mycket ömtålig om sitt anseende.
Redan första året af sin biskopliga värdighet saltes hans
finkänslighet i denna del på ett prof af egen art.
Stadscapcl-lancn i Götheborg Petrus Starckelius hade fått hans, "sin
högvördige biskops och kyrkioherdes" befallning alt "viga
tillhopa en linväfvaregesäll vid sin hustru", men ej ntlydt
den. Herr Pehr inkallades häröfver till Consistorium att slå
till svars. Tillfrågad om orsaken till sin olydnad, svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
