Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
w a l l 11», Johan Olof.
521
Och den alldagliga lefnadens plikter, den trotsande
vetlgirig-hetens fikande och den stilla busligbetens bortskymda
verksamhet, voro honom lika välbekanta: med djupt forskande
blick inträngde han i menniskohjertat, uppdagade dess
gömda ställen, gjorde åskådligt bela dess innandöme. Genom
bäntydningen på det särskilda uppdrag, som en hvar erhållit,
på den plats i den allmänna verldsordningen, som en hvar
fått sig anvisad, visste bau göra lifvets lotter kära och
betydelserika, så olika de än kunna vara skiftade; och han
försummade icke, att, vid den oroliga klagan öfver en omild
skickelse, eller vid andra missnöjets yttringar, förehålla
menniskan hennes ofta sjelfskapade betryck, hennes ofta
inbillade motgångar, hennes vilsefarande och syndiga
begärelser; alltid med slutlig hänvisning på den källa, der tröst är
att vinna för både förvållade och tillfälliga olycksöden. Det
var från denna sannt chrislliga ståndpunkt, ban fattade sin
sjelfvalda uppgift, att i religionens tjenst använda sitt
förråd af samlad erfarenhet, vunnen så väl på verldslig som
andlig väg. Vid de mångfaldiga tillfällen, dä han i kyrkans
eller den allmänna bildningens namn förde talan, blef han
af egen drift och omständigheternas föranledande uppmanad,
att från alla sidor betrakta lifvets förhållanden, för att ställa
dessa under det beskydd, som ofvanefter kommer. På detta
sätt ha vi uti hans Religions-tal bekommit en codex af
religiös sedolära, der eftertanken och sjelfpröfningen ba lika
många ämnen sig erbjudna, som det upprörda och längtande
hjertat bar tröstegrunder och förhoppningar."
Sä mycket en läsare än betages af W:s predikningar,
försäkras dock, att intrycket ej på längt när kan jemföras med
hvad den erfarit, som hört honom declamera dem. Det var
kraft, det var thordön i denna stämma, kanske mera malm
än välklang, men natur och konst i förening. W. saknade
väl åtskilliga elementer till en fullkomlig talare^ men
angående de hjelpmedel, hvarmed ban ersatte bristerna ocb
frambragte stora ocb skakande verkningar, läse man Fryxell.
Landets förnämsta talare på predikstolen, var W. det
ock vid verldsliga tillfällen, vare sig i de offentliga som de
enskilda kretsarne. Förf. af detla minne är glad att ock
hafva hört honom vid några sådana tillfällen, nemligen då
han kort efter sin utnämning till Erkebiskop och
Procan-celler besökte universitetet. Öfverflödigt är att vitsorda, att
äfven bans första tal till ungdomen motsvarade all förväntan,
men vi inäste dock anmärka, alt deruti tyckte mången bland
oss, äldre lärare, linna en ocb annan anledning till betänk-
n 10 GU. LEI. XIX. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
