Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallin, Johan Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
YVallik, Johan Olof.
333
nSstan alla Akademier i hufvudstaden (hvaraf han valdes till
Ordförande i trenne på en gång, och under samma år höll
sex högtidstal i de särskilda samfundens namn), hvarjemte
ban var ständig, dels ledamot, dels ordförande i en mängd
Direclioner ocb Comitéer, för hufvudstadens
undervisningsverk och välgörenhets-inrättningar, och äfven der ban ej var
ledamot, sökte man dock haus råd, deltagande ocb
medverkan. Derförutan predikade ban lika ofta, som tillförene,
hos de kougliga och i sin församling (der han stundom
uppträdde samma dag både högmessa ocb aftonsång) och
hörsammade äfven såsom svenska kyrkans Ofverherde lika
beredvilligt de önskningar, som af enskilda till honom
framställdes, att med sin talaregåfva gifva helgelse åt glädjens eller
sorgens högtider." Hvem vet, hvilken ansträngning och
omtanka, oaktadt haus lätthet och vana, det ma hafva kostat
talaren, att, vid dessa oräkneliga små och stora tillfällen,
"alltid hafva det rätta, angenäma, upphöjande ordet till
bauds." I sina Griftetal var ej W. den, som utan
urskiljning strödde rökelse och blommor på grafvarua: tvertom
klandrade man stundom, att ban, isynnerhet i sina sista tal,
var "nog närgången."
Och det var under nyss anförda förökande bördor, som
han företog och utförde siu öfversättning af Johaunis
Evangelium och Epistlar!
Hvem undrar, att en af mångfaldiga befattningar så
upptagen man skulle längta efter lugn, och, då han ej fann
annan hvila än ombyte af arbete, att hans krafter skulle i
förtid uUlitas’? Hans ausökniiig om tjenstledighet var redan
inlemnad, dock icke för att åtnjuta en behöflig hvila, utan
i afsigt att under en vistelse i Upsala sysselsätta sig med
Bibelvcrket, då allmänna rösten kallade honom till
Erke-biskopsstolen. Han tillträdde genast sin embetsutöfuing.
Redan påföljande vår var han i medelpunkten för siu
tillkommande verksamhet, glad, hoppfull och förfriskad. Under de
många förrättningarna och festliga måltiderna syntes ban
dock emellanåt trött, och i vissa ögonblick, då ban ansåg
sig obemärkt, försjunken inom sig sjelf. Ett rörande
uttryck af lidande ocli outsäglig melancholi hvilade öfver hans
bleka ansigte, ocb då man några ögonblick derefter
anblic-kade honom, hade allt slags uttryck vikit och lemnat rum
för en fullkomlig passivitet. "Han ser simpel ut, som en
landscuuiuiiuister", hviskade en Wiugåidian till mig. Men då
ban några minuter derefter höjde sin väldiga stämma och
lat siu vältalighets strömmat falla som Dalelfvens majestätiskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
