Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallmaiik, Peter Adam.
505
jag i de båda ministerhusen tillfälle att göra bekantskap
med notabiliteterna, sà väl inom den högre societeten i
Stockholm, som inom den vetenskapliga och artistiska
verlden, och detta isynnerhet i Bonrgoings; ty ganska
republikanskt blandade ban vid sina måltider Excellencer med
poeter, lärde och artister, och alltid äfven vid sådana tillfällen
hedrades jag med en plats vid hans bord och af hans
gynnsamma utmärkelse. Jag hade vid denna tiden, såsom nyligen
gift, bosatt mig på ett litet landtställe i grannskapet af
staden , och ban sträckte välviljan för mig ända till att der
tillbringa flera dagar i sänder, till icke ringa undran inom den
högre societeten, hvart den älskvärde franske Ministern
kunnat taga vägen, emedan ingen kunde gissa att en så
obetydlig person, som jag, kunde vara föremål för hans besök.
Till all denna välvilja mot mig lade han äfven den, att
verksamt iuteressera sig för min gauile faders befordran
till det pastorat ban erhöll, och att bestrida
tryckningskostnaderna för min ofvannämnda till utgifning annonserade
lilla Samling af Skrifter i äldre Litteraturen (1802).
(Recenserad i Stockholms-Posten J12 111 s. å. och i Hallische
Allg. Lit.-Zeitung).
Leopold uppmanade mig beständigt att uppträda som
täflare om ef t pris i Sv. Akademien, och jag invände lika
ofta, att jag hyste alltför ringa förtroende till min förmåga
för att med hopp om framgång kunna våga det. Vid ett
besök hos honom, då samtalet råkat falla på Helvetius och
bans materialistiska åsigter berömde ban likväl, med
ogillande af dessa, skarpsinnigheten af hans yttrande att "om
menniskan varit beröfvad handen, hon också varit beröfvad
och Virginia, och begge blefvo derefter af honom esomoftast
gäst-bjudna. Vid ett sådant tillfälle, då äfven Sergel var en bland
gästerna, hade ban beredt dem begge en angenäm surpris. Intagen af
det Voltaireska i Leopolds Skaldebref, och isynnerhet i det till
Grefvinnan (Tersmeden, född Grefvinna Sparre) — af den franska
ätten) bade Itourgoing sjelf öfversatt det ställe, der Leopold talar om
Sergel och som börjar:
En egan glans it detta Gille
Pen store Svenske Phidias ger m. m.
och inlagt öfversättningen i Leopolds couvert. Förundrad att der
finna ett papper och en fransysk vers (ty stället var med mycken
talang öfversatt pä sådan) läste han det för sig sjelf under leende mine
— och då Sergel lika förundrad, frågade, om sällskapet ej kunde få
dela hans nöje, svarade Leopold leende: du är för mycket
interes-serad deri för att ej böra önska det. Ny förundran. Om värden
tillåter, fortfor Leopold, skall jag läsa det. Naturligtvis följde nu
läsningen till hela sällskapets stora nöje.
BIOCR. LEI. XIX. 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
