Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VV a l l m a u k , Peter Adam.
gtfvare Commercerådet Lenngren, vid hvilket tillfälle jag
första gången blef föreställd för bans vittra fru, och begge
yttrade sitt bifall öfver mitt lilla skämt. Jag hade
sedermera den lyckan att få umgås i detta gästfria hus och der
sammanträffa med Leopold, Rosenstein, Adlerbeth,
Lehnberg, Blom och äfven med Franzén, som alla somrar med
sin vackra fru tillbragte några veckor i Stockholm och från
denna tid och ända till sin död hedrade mig med sin
vänskap. Det var i sällskap med dessa män, som fru Lenngren
röjde den berömda skaldinnan, som hon med sina qvicka
infall, sina fina och träffande anmärkningar skattade, och
skattade ömnigt till den rikedom af sådana, som gjorde dessa
små vittra kotterier så angenäma. I de större och blandade
sällskap, som der ofta samlades, var hon en vanlig värdinna,
artig och förekommande, utan att röja eller vilja röja
någon öfverlägsenhet öfver andra, vare sig herrar eller damer.
Jag hade ofta förut vid mina besök hos Lenngren för att
inlemna mina små poemer och recensioner till
Stockholms-Posten, sett ett äldre fruntimmer i köket, beläget bredvid
ingången till salen, till hvilket jag vändt mig för att fråga
om Commercerådet var hemma, ocb jag ansåg detta
fruntimmer för herrskapets hushållerska: uian dumme då till min
förlägenhet och min öfverraskning, när jag vid min första
bjudning fann detta fruntimmer vid sidau af Lenngren, och
ordet "min hustru" undföll honom. Hon märkte denna
förlägenhet ocb för att öka eller minska den (jag vet ej
hvilketdera), svarade hon med en skälmsk mine: »Åh, vi känna
hvarandra förut." Jag som föreställt mig fru Lenngren vid
skrif bordet i sitt cabinelt, omgifven af böcker, kunde nu ej
forlåta mig, att jag förblandat författarinnan af Några ord
till min Dotter, i fall jag hade någon, med våra vanliga
Blåstrumpor. Hvad som emellertid förnämligast beredde mig
det ofvannämnda närmare tillträdet i detta hus, var det
förtroende jag af Lenngren erhöll all under den resa ban med
sin fru om somrarna företog till vänner i landsorten
(isynnerhet till ea Landsh. Schmiterlöw i Östergötbland), föra
inseendet öfver Stockholms-Postens redactiou, ett förtroende,
som jag ansåg och borde anse för högst smickrande.
De tio första åren af mitt upplrädunde pä
författarebanan i Stockholm, eller tideo från 1799 till 1809, kan i
jemnförelse med den derefter inträffande, kallas menlöshetens
tidehvarf i Svenska bitterheten. De ännu qvarlefvande stora
författarne från det Gustavianska voro i ostörd besittning af
sitt vunna auseeude, och ingen yngling ansåg sig kunna be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
