Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Wallmark, Peter Adam. 50»i
Svenska Akademien kade i Juli månad s. i. (1808) af
några finska nationens medlemmar emottagit 20 ducater med
"Gode idle medbröder! Jag är, som jag bör vara, högmodig
öfver den titel jag härigenom vågar ge mig sjelf. Mina gamla ögon
hafva läst med tårar kungörelsen i I)agl. Allehanda af den Finska
Fåraherden. Tit. har valt ett sätt att bli den bästa auktorn i
landet, som gör Tit. ännu större heder än alla stora pris och alla
länstolar. Tit. geni ger guld och vill ej taga det. Hvarken •• eller**
ha gjort hvad en ung man här gör, hvars bela förmögenhet består >
hustru med fyra barn. I sanning! Detta vackra och ädla drag
förtjente mera en sång ön mycket annat, som får den, och jag svärmar
än någonsin på som ännu håller mig om strupen och derigenom
hindrar mina toner. Men det gifves bland oss personer med mer
talang än en femtiårs gubbe: jag väntar att böra deras röst, ty man
måste väl nu äfven i yngre tider födas med hjerta. Af mig mottag
— icke ett monument — icke engång en blomma, utan en god och
innerligen rörd varelsea tacksägelser. Ära vare Uanden, som skref,
Hufvudet, som tänkte, och framförallt Hjertat, som ingaf Amalia.
Ett sådant arbete har hvarken jag eller någon annan af vårt slag
hittills gjort, åtminstone bland oss. För hela min lifstid skall jag räkna
som en utmärkt stor heder att vara, genom flerårig bekantskap redan
förenad med denna verkliga national-författare och att få tillegna mig
namnet nf hans vän. Leopold." — Hammarsköld hade till
Stöckl|.-Posten insändt en recension af mitt lilla opus, som Tit. Lenngren
meddelat mig. Jag förvånades ej litet öfver att i detsamma "så
hafva ställt mig de i recensionen vidlöftigt utvecklade reglorna för
novellen till efterrättelse, att det kunde på engång anses för ett
mönster deri och gälla såsom ett mästerstycke, det första enda i sitt slag
i vàr litteratur." Emellertid undanbad jag mig des9 införande. Få
dagar efter skriftens publication eller d. 7 Sept. 1808 hedrades jag
af en Sonnett i Dagl. Allehanda, som jag har anledning tillskrifva
Hammarsköld, ehuru den i ledighet och diction är så olik hvad ban
både förut och sedermera i detta vitterhetsslag författat, att jag har
allt skäl att tvifla deTpå. Som bevis deraf meddelar jag den:
"Till Författaren af Amalia. Sonnet.
I flydda seklers dar, bredvid den rika strand,
Der Tiberns gula våg sig uppå rosor stänkte,
En krans af ekens löf man åt den ädle skänkte,
Som frälst en Borgare ur nödens tunga band.
I snillets sköna kamp den Högste Domarns hand
Re’n lagerns gloria kring diua lockar säukte,
Dock ej ditt mål du nått; än för ditt öga blänkte
Det höga prii, som vinns för gagnet af sitt land.
Väl den med snillets glans kan dygderna försköna!
Ej för ett räddadt lif dig ekens krans tillhör:
Du bördan lättat har, hvarunder tusen digna.
Med gerningar derför kan man dig blott belöna:
Den eudast prisar dig, som hvad du önskar gör,
Och det din ära blir, att tusen dig välsigna."
Leopold hade förmodligen icke läst denna vackra sonnet, då han
skref den nyss anförda biljetten. Få dagar efter dess mottagande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
