Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W a l l m a it k , Peter Adam.
577
Vid H. K. Höghets återkomst till Stockholm det
följande året, uppvaktade jag honom för alt aflägga min
tacksägelse för detta nya bevis af hans ädelmod. Jag blef nådigt
emottagen, och endast i lindriga uttryck förebrådde ban mig
mitt förhastande. "Ni bar låtit hänföra er, sade ban, af ert
hat till Grevesmöhlen och af "det engouement" som ni,
liksom så många andra af edra landsmän, hyst för Napoleon."
Emot den förra bevekelsegrunden ansåg jag mig ej böra göra
någon invändning, då jag så mycket hade skenet emot mig:
i afseende åter på den andra svarade jag: "Jag beröm nåd,
E. K. II. Mina tänkesätt om Napoleon bar jag redan för sju
år sedan i ett litet, då tryckt poem tillkännagifvit på ett
sätt, som ådrog mig förebråelser af mina vänner och ovilja
af Stockholms publik, bland hvilken den rådande tonen, d&
och ända till den sednaste tiden, var för Napoleon. Min
hjelte var han aldrig efter det bekanta dådet mot Hertigen
af Enghien." Prinsen syntes med mycken uppmärksamhet
höra mig och sade derpå: "När ni härnäst ser mig, haf då
med er ert poem, att jag må höra hvad ni skrifvit: Det
interesserar mig i flera än ett afseende, som jag sedan skall
säga er." Nyfiken att få veta hvad detta kunde vara,
dröjde jag icke att bland mina papper uppsöka det lilla poemet
och att dermed infinna mig hos H. K. H., som af hörde det
med synbart nöje och lät mig ännu engång för sig uppläsa
detsamma*). Derpå sade ban: "Ni känner Mr. Malte-Brun,
nålen för Litteraturen och Theatern förut trycktes), så väl för att
hereda sysselsättning åt sina för denna tryckning antagna arbetare,
som för att så skyndsamt som möjligt, skaffa ersättning åt mina
prenumeranter.
#) Jag kunde väl icke ana, att en liten politisk versstnmp,
skrifven 1807 skulle 1814 tjena mig till justification mot misstankan att
dela den Stockholmska publikens "engouement för Napoleon"; som
likväl detta inträffade, må det ej anses som ett drag af egenkärlek, att
jag bär meddelar de stropber af detta längesedan glömda obetydliga
poem, som isynnerhet behagade Prinsen:
Europas blinda Folk, om i de helga strider,
Sam bloda edra fält, J sen blott kungars nyck,
Ej Dens, som edra jern med edra kungars smider,
Förtjent ert öde är, er skymf och ert förtryck!
"Fred!" ropen J. Välan, men tryggar den Er lycka,
Om den åt er förvärfs af en Regent i band?
Hans makt Sejans skall bli, lians ära — att förtrycka,
Hans Rike en Provins, men ej ett fosterland.
Ja, undersåters blod skall för hans fötter stänkas
För brott, som han ej vet, — af bödlar — icke lians.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
