Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379 Wallmark, Peter Adam.
50»i
funnit sig befogad att vidtaga mot mig. Det gjorde mig
likväl ondt, att han ett ögonblick .kunnat tro, att jag skulle
infört denna artikel, om den kommit ifrån någon fransk
källa. Jag kände författaren, som var en af H. K.
Högbets mest ti |gifna, och visste att ban skrifvit den i den
fullkomligaste öfvertygelse att hafva gjort det i god afsigt,
hvarom jag äfven försäkrade H. K. H. Jag hade, för att
ytterligare förvissa H. Ii. H. derom, blott behöft nämna
hans namn, som H. Ii. H. äfven ville veta; ineu, som jag då
ej hade tillstånd att uppgifva det, kunde jag det ej, och
det koin sedermera aldrig i fråga.
Under denna mellantid af ledsnad öfver den motgång
som träffat mig, blef Akad.-Räntraästare-sysslan i Lund
ledig. Jag hade redan haft allt för många skäl att önska mig
befriad från det i min ställning dubbelt obehagliga
pu-blicist-kallet, för alt icke af den nya anledning jag nu fick,
anse mig uppmanad att söka begagna det tillfälle, som syntes
erbjuda sig dertill. Jag visste mig i Akademiens dåv.
Can-celler^ H. Exc. Gr. v. Engeström, ega en mångårig gynnare,
såsom sedan 180ö Bibliotbekarie vid det af hans morbroder,
framl. Stats-Sekret. Matth. Benzelstierna i egenskap af
Fidei-Commiss efterlemnade bibliothek, ocb trodde mig således
säker att få utbyta min plats som K. Bibliotbekarie med
den obetydliga lönen af 533 Rdr lß sk., mot den vida
förmånligare, som nu var ledig ocb vid det lärosäte, der jag
studerat, der jag hade många vänner, och bland dem en
som nyligen från Stockholm ditflyttat, Semiuarii-Præfccten
Dr. Hagberg. Excellencen hade i början alla möjliga skäl
för att afvända mig från detta beslut, äfven det att jag snart
kunde hoppas återvinna 11. Ii. Höghets nåd. Men då jag
försäkrade, att det ingalunda var förlusten deraf, ehuru
smärtsam, men de omständigheter jag anfört af bättre
inkomster och ett angenämare lif, som bestämt detta mitt
beslut, yttrade ban slutligen i en ganska allvarsam ton: "Det
gör mig verkligen ondt, min vän, att jag vid ett tillfälle,
säkert det enda som erbjudes mig, dä jag möjligen skulle
kunna bereda er hvad ni anser för en lycka, nödgas
förklara, att skäl inträffat, som göra det för mig omöjligt att
dertill medverka." — Jag stod som förstenad. Jag ville
veta dessa skäl. Grefven svarade: "Jag kan ej nu säga dem,
men skall framdeles göra det." Ytterst nedslagen lemnade
jag honom: ban tryckte min hand, och jag såg en tår i hans
Öga. Det var således försvunnet för mig, hoppet om ett
sorgfriare lif, och med detta äfven hoppet att uteslutande få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
