Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\V a l l m a n k , Peter Adam.
405
och mitt blad, som en eländig tidning, ovärdig allmänheten*
understöd *).
Mina motståndare uppställde äfven en annan publicistisk
regel för insända politiska artiklars intagande, som
jag äfven föranläts att bekämpa, nemligen: att de borde
öfvereusttämma med utgifvarens åsigter eller grundsatser och
i annat fall förses med hans anmärkningar eller
vederläggningar af det origtiga deri, sä vida de icke skulle anses af
honom gillas. Som jag vid dem jag meddelade, ej iakttog
denna regel, underlät jag ej heller att derföre, såsom
vanligt, allvarsamt ställas till rätta inför mina oblidkeliga
domare. Den åsigt åter, som jag hyste och sökte göra
gällande till mitt försvar, var den, att då en allmän tidning är
att anse som en olfentlig, af allmänheten underhållen tribun,
innehafvaren deraf är moraliskt pligtig att låta äfven andra
ur denna allmänhet deri uppstiga; ocb att då ban, genom
ordet Insändt öfver artikeln, tillkännagifvit, att det är en
annan, som nu intagit den, så har ban tillräckligen befriat
sig från allt annat ansvar för hvad denne ämnar yttra, än
det juridiska. Så anse äfven fransyska och tyska tidningar
saken då de öfver artiklar, som härröra från andra än deras
*) Som ett bevis af min egen trohet åt denna publicistiska princip,
äfven då jag förutsåg att den skulle ådraga mig enskilt obehag, och
obehag af vänner och personer, hvilkas vänskap och välvilja jag högt
skattade, må det tillåtas mig att här anföra ett exempel. II. Exc,
Gr. v. Engeström hade, om jag minns rätt, under 1825 års riksdag
i ett på Riddarhuset uppläst memorial gjort ett utfall mot Friherre
Anckarsvärd. II. Exc. anmodade mig att införa memorialet i min
tidning, och jag lofvade det. Men jag fäitade tillika H. Exc:s
uppmärksamhet derpå, att, om Frih. Anckarsvärd svarade, som var troligt, och
skickade mig sitt svar till införande, jag, trogen den princip jag mot
de andra tidningarne alltid försvarat, ej kunde undgå att äfven
införa det, och H. Exc. tillät inig det. Svaret kom. Jag infann mig
för att underrätta II. Exc. derom. Det var bittert. Jag erbjöd Q.
Exc. att läsa det; han ville det ej, utan svarade: "inför det." Det
skedde. H. Exc. blef nu i högsta grad uppbragt deröfver, och en
offentlig beskymfning af hans son var nära att träffa mig under den
derpå följande l:sta Maj-promenaden på Djurgården, Hå våra vagnar
möttes och jag såg honom resa sig i sin och under häftiga gester
fara ut i rop emot mig, som lyckligtvis hvarken jag eller andra i
trängseln kunde höra, men som allmänheten trodde riktade mot min
hyrkusk. II. Exc. såg mig en lång tid derefter icke i sitt hus. Dans
ovilja underhölls, soin jag sedan förnam, af Granskarens utgifvare,
som också i sitt blad under denna tid genom bittra anfall mot mig
oeh mitt blad sökte ställa sig in hos II. Exc. Men jag hade dock
slutligen den lyckan att se honom återkomma till sina gamla
tänkesätt och att skiljas från den vördnadsvärde mannen med lians
fullkomliga tillgift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
