Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallmark, Peter Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
W a l i. m a n k , Peter Adam.
Ju mera jag öfvertänkte detta förslag, ja mera fann
jag, liksom ban, att pä delta fält hittills blifvit af pressen
föga eller intet gjordt i ofvannämde hänseenden och att
således en tidning med detta syftemål skulle kunna verka myc*
ket till spridande af moderatare åsigter ocb af vår politiska
upplysning, som hittills alltför ensidigt utbildat sig. Denna
tanke hänförde mig, och jag lät slutligen öfvertala mig att
ingå på förslaget. Jag förutsåg visserligen, att denna plan
skulle, helst under då varande förhållanden, göra tidningen
till ett nytt stridsfält. Men, gammal kämpe för mina
öfver-tygelser om hvad jag ansåg vara rätt, fruktade jag ej för
striden, för de nya beskyllningar och personliga anfall,
hvarföre jag ofelbart skulle blottställa mig. Jag hade vant mig
dervid, som Milhridates vid gift, genom de ötpniga doser jag
under min föregående långa publicistiska bana intagit, men
jag fruktade för sjelfva stridsfältets säkerhet. Af vissa
omständigheter tyckte jag mig dock böra sluta, att jag i delta
hänseende ingenting hade att befara. Åsidosättande (som
jag sedan fick många anledningar att ångra) min enskilta
fördel af den säkra, årliga vinst jag skulle skördat af
Post-ocli Inrikes-Tidningarnas tryckning, blottställande mig åter
för den, af redan vunnen erfarenhet mer än sannolika
förlusten på det nya företaget, särdeles i början (och som äfven
träffade mig), för att icke nämna uppoffringen af det lugn,
som jag redan under min långt framskridna ålder så väl
behöfde, lade jag således, från den redan hunna hamnen, åter
ut på det då mer än förut upprörda tidningshafvet. Med
samma skyndsamma bevågenhet, som då Statstidningen mot
stutet af 1834 började, utfärdades Just. Statsministerns till-
Franska Xational-församlingen d. 2 Maj 1848 (infördt i Aftonbladet
för d. 16 Maj s. å. IV:o 112) yttrade han märkligen: "Lika obeveklig
mot de ärelystnader, hvilka söka tillställa öfverraskningar, som mot
de reaktioner, hvaraf framskridandet hindras, kar alllid trott
statsmannen böra framgå med lugna steg emellan utopisternas och
sect-menniskornas drömmar å ena sidan och de uppstudsiga egennytlornas
a den andra. Slan grundlägger ingenting i verkligheten, som icke
mognat förut inom idéernas verld. Den sanna öfvcrlägsenheten
består vanligen i förmågan att iblund dessa idcer urskilja dem, som
förståndigtvis låta tillämpa sig." Ja, dem som förståndigtvis låta
tillämpa sig! Han ansåg således de republikanska idéerna i
Frankrike kunna det. Utgången visade, ott ban bedrog sig och att det ej
är nog att politiska idéer mogna i Tissa hufvuden och deras
anhängares idéverld, utan att de äfven måste mogna i det folks, på hvars
inrättningar de skola förståndigtvis tillämpas. Annars komma de
sjelfva just att utgöra de utopister och sectmenniskor, mot hvilka de
förklara sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
