Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Banér, Johan Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Bi«És, Julian Gustafsson.
aliis, Deus tandem nos ipsos punire deereverit, ob enormia
scelera et probra pius (jiiam burbara, quæ böe bello impune
committiintur." Joh. Oxenstjerna svarar d. 51 Dec. 1641: "De
veneno vill jag icke hoppas; men excesser i dryck, eller
po-cula, som Gruhben förmäler, ja vin är venenum nog för den,
som sådana sjukdomar är underkastad." — En fältherres alla
omsorger under ilmarscher, då hären förföljdes af en
öfverlägsen fiende} voro en för den sjuke alltför tung börda, och
måste naturligtvis genom den dermed förenade ansträngningen
försvåra sjukdomen. I Merseburg hade ban sammankallat de
förnämsta Fältöfverstarne Pfuel, Witfénbérg och Wrangel,
förmanade dem till enighet, och i deras händer nedlade ban
befälet, till dess Torstensson kunde hinna anlända, som han
ntsett till sin efterträdare. Att föregå dem i glömska af
enskilda oförrätter, då det gällde allmänt väl, försonade ban
sig med Güehriant, som varit hans fiende efter skilsmessan
vid Regensburg; ban rärkte honom handen, oeh det segrande
svärd, som han i alla sina strider burit. Soldaterna hade
länge anat Baners död. Tvenne vakter i Eschwegen hade j
under det Banérs andra gemål der stod lik, tyckt sig höra en
dof röst säga dessa ord: "Kom: kom! Banér, rtu är det tid."
Det berättades för Banér, och han uttydde det som förebud
till seger. — Banér dog d. 10 Maji 1641;
Men ännu efter sin död skulle han föra sina tröppar till
segren. De kejserliga anföllo Svenskarne i hopp att besegra
en här, som förlorat sin höfding; inen soldaterna samlade sig
kring Fältherrens lik, som fördes med härön, vidrörde båren *
hvarpå det hvilade, och Svuro, att vara honom Värdige; Pä
slagfältet vid Wolfenbüttel förlorade fienden i döde ocb sårade
2000 man. Sedan Uppställde sig den Svenska och f. d.
Wei-marska hären i slagordning, och med en dttbhel sälfva
hälsade de Banér till afsked, då liket fördps fråii valplatsen till
Stettin, der likpredikan hölls» hvarefter det inskeppades till
Stockholm och nedsattes i Riddarholmskyrkan. Dä inga
ättlingar af Banér mrra lefde, och hans graf råkat i oskyldcs
ägo, och saknade en värdig prydnad, blef det förbehållet en
man af togan och af en annan tid, Sveä Rikes Råd, Grefve
A. J. von Höpken att uppiifva minnet af dcrt store härföraren
och hedra sig sjelf, på samma gång ban hedrade dcrt förre
med en värdigare hviloplats. Banérs likkista flyttades ur den
underjordiska källaren upp på golfvet i Choret, der den
inneslöts i en af marmor, på hvilken ristàdes följande inskrift.
Vid hufvudet ses Banérska vapnet uthugget och till höger läses i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
