Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Banér, Johan Gustafsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
so
Baker, Johan Gustafsson.
Banér glömde allt för denna kärlek, talade i sitt läger om
intet annat, blottställde sig för personliga faror, för att se
föremålet derför. På slottet Arolt, der han höll bröllopp, inlopp
den underrättelsen, att Piccolomini brutit upp, för alt under
Fältherrens frånvaro angripa lägret. Denne afbryter
vigselcere-inonierna, och ilade genast till hären. Först då ingen fura
längre hotade, hämtade ban sin unga brud, oeh mottog henne
med kanoiisalfvor och en i slagordning uppställd här. Detta
skedde i Sept. 1640.
I umgänget och i spetsen för sina troppar var Banér
befallande, öfversåg med ingen egennytta, slösade på
tapperheten utmärkelser och belöningar, drog försorg alt soldaterna
fingo sin rätt. Oeh i en tid, då soldaten betydde allt, och
rättvisans vågskål sänkt sig för svärdet, på hvars spets
hvilade styrkans rätt, i en sådan tid var öfvcrseendet med
krigarnes framfart, då det gällde alt tillfredsställa lifvets första
behof, något som gillades af tänkesättet hos slörre delen af de
Fältherrar, hvilka uppväxt och grånat uuder vapen. Och en
sådan lägrets son var Johan Banér, den ofta lycklige, alltid
snillrike, aldrig rådlöse härföraren. Sachsens trolöshet
förklarar hans och krigarnes förbittring, och då den krigiska
förödelsens Eumenider en gång blifvit besvurna fram i dagen,
vördas ej fältherrens commandostaf; ingen talisman är mäktig
nog, att åter fjettra dem i’djupet under den grönskande
jorden. Hvad Banér egentligen var, det var herre öfver sina
troppar. Då Sten Bjelke föreslår, att en Commendant skulle
i Mecklenburg tillsättas, för att värja och förekomma de
grofva excesser och insolenzer, som der på landet (ty värre) nu
hopvis förelöpa", så tillägges: "Och derutaf principalitcr
förorsakas, att Har Fältm. Banér är så vidt derifrån stadd, och
ingen annan uti nejden är, den någon auctoritet hos
soldates-quen hafver, och sig der staten rätt antager." Bjelke
tillägger, att han i denna sak tillskrifvit Banér.
Som härförare lät denne aldrig binda händerna på sig.
"Hvad är orsaken", yttrade han i samtal med sina förtrogna,
"att Gallas och Piccolomini alltid varit olycklige mot mig?
De äro beroende af Ministrarne i Wien, som icke förstå
kriget."" Den högre Adelns söner såg ban ogerna i sitt läger:
"De vilja hafva för många belöningar, och för mythen
uppmärksamhet. De friheter, som de taga sig, och som man
måste öfverse, äro af elaka följder, och bortskämma de öfriga."
Efter Beauregards anteckningar talade Banér gerna, men alltid
Weil blygsamhet, om siua fulllåg, upprepade likväl, att lian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
