Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Bellman, Carl Michael
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
08
Bellman, Carl Michael.
och melodi, hvars art och ton uttryckte den tillsjungnes
individualitet och Skaldens personliga förhållande till honom, sitt
afsked. I dagbräckningen bönföllo ändtligen hans vänner,
under tårar, att han skulle upphöra j>ch skona sin redan starkt
angripna helsa; men han svarade dem: "Låtom oss dö, soui
vi lefvat, i musik!" — tömde bägaren och uppstämde slutet
af sin svanesång.
Äfven de flesta af hans sånger, som gått till
efterverlden, äro improvisationer. I ett glädtigt lag fattade ban
pennan, som knappast förmådde följa hans blixtrande ingifvelser,
och inom några ögonblick sjöng han hvad ban diktat ,
obekymrad, om det förvarades eller gick förloradt. "Bacchus och
Venus, dryckeslagens fröjder och folkets lustvandringar, det
hvimlande lifvet och den hvimlande naturen, blandade med de
upptåg och caricaturer, hvilka verkligheten rikligt nog företer,
voro föremålen för hans skildringar. Såsom Satyrerne ocb
Faunerne, Dionyserne och Silenerne, Cythererna och
Phryner-na bär i Norden visa sig med sina lekar ocb lustar, såsoin
naturen och menniskan här framte sina vexlande bilder ocb
skepnader, så har han låtit dem uppträda. — I det lilla
gyckel, som ban synes drifva med lifvet, i det öfvermodiga
skämt, hvari ban lättfärdigt tyckes fara öfver det
lättfardiga-stc, i dc humoristiska målningarna och qvicka parodierna af
tingen, ligger dock cn kostlig och innerlig mening af det
ömmaste och mest menskliga hjerta, som allestädes
frambryter, en allvarlig den nordiska himmelens tragedi, likasom en
Orpheisk klagan, att ban, phantasiens lekande oeh gycklande
barn, blifvit utsatt i ett bristernas och bchofvens land." (E.
Al. Arndt.)
"Hans Sångmö, snarlik den äldre Attiska Komediens,
upphäfver hvardaglighctens vcrldsordning derigenom, alt ban
humoristiskt öfverskåda!- den, eller i sjelfva verket ser den
sådan den är. — Likasom det Sublima är det oändligt stora,
sn är det Komiska det oändligt lilla: när detta oändligt lilla
vill spela en role af storhet oeh vigt, blir det objectivt
löjligt, ett sinnligt åskådbart absolut oförstånd. Men alt upptäcka
den contrast, kring hvilken alla det lägre lifvets kretsar i
medvetslös sjelfparodi oupphörligt hvnliVa sig, förutsätter en
synpunkt, som icke kan gifvas inom dessa kretsar eller i
allmänhet på en lägre odlingsgrad, således är oinskränkt oeh
öfversinnlig. ■— Af denna ljusa synpunkt var Bellman i
fullkomlig besittning. Ilans humour förmådde uppfatta den
moderna Bacchantismen i dess mest burleska förvirring, dcrigc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
