Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Benzelius, Ericus Henrici
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B k n z r, m u s, Erieus Henrici.
77
vintern ocb utgaf en Theologisk Disputation. Dä väntade
medel uteblefvo, slog Lan ur bogen en tillärnad resa till Italien
oeh begaf sig till Hamburg; men der mötte honom penningar
oeh uppmuntran alt ytterligare draga fördel af vistandet i
främmande land. Benzelius återvände då till Holland, besökte
iifven Belgien oeh anlände slutligen, sjöledes ifrån Lubeck, till
fäderneslandet åter lGöo.
Såsom Theol. Professor höll Benzelius foreläsningar i
Dogmatik, Polemik, Exegetik, Ilomiletik och Kyrkohistoria, utom
enskilda i alla Theologiens grenar. Såsom Biskop besökte ban
flitigt församlingarne, rättade oordningar, befrämjade allt godt
ocb var i gudsfruktan, oegennytta och en rättskaffens vandel
en föresyn för andra. At Benzelius uppdrogs det 1690 alt
undervisa Kronprinsen (sedermera K. Carl XII) i Theologien
oeh Kyrkohistorien, hvilket gaf honom anledning att författa
silt "Breviarium Ilistoriæ Ecclesiastieæ. Ilan dellog i de
arbeten, soin under K. Carl XI:s regering förehades till
Kyrkolagens, Handbokens oeh Psalmbokens förbättrande, och hade
inseendet vid utgifningen af den Kyrkobibel, som utkom 1705.
I Företalet till denna upplaga har han meddelat underrättelser
äfven om de äldre i Sverige utgifna.
Om lians sista dagar berättar Sonen Erik: "1709 d. 24
Jan. om aftonen, när jag var bos min k. Fader, och sålt vid
sängen på en stol, och talte vid honom, började ban klaga
öfver sin långsamma sjukdom och hvarjehanda svårheter. Då
sade jag: Elt Guds barn måste blifva pröfvadt såsom genom
eld. — Han svarade: Jag har haft mycket i desse dagar att
göra med denna elden; kan uti mina fantasier inte få så
alldeles klara concepter, men har mycket soin bryr mig, så att
jag ofla måste säga: gack ifrån mig, salanas! Jag liar tänkt
så: skall jag nu ta på läggia mig i disput med honom, det
står jag intet ut med; jag kan intet hafva mina tankar så
länge tillhopa; derföre måste jag rent af visa honom ifrån mig.—
Jag sade: k. Fader, var så gunstig oeh säg mig, hvaruti, på
det jag måtte hafva den lyckan att åtminstone i tid förse mig
med nödige vapen, om ock jag en gång skulle bli ansatt; ty
ban lärer ej skona mig, om ban ej skonar eder, mill k.
Fader, som är ca sådan Guds man. — Det hafva mig
förekommit, sade ban, några "dubia de universalitate gratiæ Divinæ,"
och sätter lienden mig häftigt an. — Jag sade: vi hafva så
fasta ocb oryggeliga löften, alt Gud vill ingen syndares död
in. ni. — Jag trygger mig ock dervid, sade ban, oeh vidare:
Uppchallt oss, Herre, alt vi måge lefva m. m. — Ja, svara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
