Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Benzelstjerna, Matthias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bsnzglstjlrma, Matthias.
117
taft, var Lan en lefvande historia. Ehuru blygsam han var,
kunde dessa sällsynta kunskaper icke undandragas samtiders
högaktning: och sonesonen af den Lärare, sora ledde Carl
Xll:s barndom på Religionens väg, var derföre med skäl i
fråga, att på vetenskapernas anföra den närmast efter honom
födde arftagaren till Sveriges krona."
"En oskrymtad gudsfruktan, en ren scdolära, hade tidigt
förädlat den medfödda fromhet, det ömma hjerta, som
utgjorde grunden af StatsSecreteraren Benzelstjernas lynne. Deraf
hans varma kärlek för fäderneslandet; hans nit för dess heder
och väl; hans lifligare känsla af dess öden, än af egna *);
hans vördnad, som närmade sig till dyrkan, för hans
Öfverhet, för Sveriges store Konungar, dess framfarna Hjeltar,
Välgörare eller Prydnader; hans innerliga bog att uppmuntra
förtjenst och skicklighet, der ban trodde dem finnas:
tänkesätt, som gjorde honom till den bäste undersåte, den bäste
medborgare. Deraf ock de älskvärda dygder, som åtföljde
hans bela lefnad; hans obefläckade seder, under rådande
förderf; lians oväldighet, i partiers yra; hans saktmod i
förbistring; hans jemnhet i omskiften. Deraf hans foglighet att
lämpa sig efter andras tankar, enär samvetet, som var hans
orakel, icke gaf olika råd; hans böjelse för den lindrigaste
meningen, enär strängheten icke var en ovillkorlig pligt; hans
medlidande vid likars nöd, som framkallade tårar utur hans
ögon och understöd af hans händer, icke med fåfängans
skrytande anspråk, utan med välgörandels tysta förnöjelse, och
just derföre kan hända misskändt; hans dubbla sällhet, att
med en erkänsla, som sträcktes till barn och efterkommande,
erinra sig bevisade tjenster, och att med försonlighet förlåta
oförrätter, med skousamhet dömma ovänner, dem den
menlösaste vandel icke alltid förmått från honom afhålla."
"Åtanken af sina fäder, deras efterdömen och omsorg,
bevarade han i det tacksammaste minne och försummade inga
tillfällen att den upplifva. Slägtingar ansåg ban såsom
bröder, hvilka Försynen ställt honom närmast, för att vara de
förste att njuta hans tillgifvenhet; och vänner höll ban för
anhörige. Deras antal var icke stort, ty han valde dem; men
för dem var hans hela själ öppen, för dem var ban färdig till
tjenster, äfven med egua uppoffringar. Det var för dem han
*) Adlerbeth har hört honom försäkra, att en oöfvervinnerlig
sin-nesrörels* aldrig tillåtit honom i sammanhang läsa historien um Sveriges
oljekor under K. Carl XII:» scnars rsgnriqgsar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
