Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Berch, Carl Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Berch företog 1729 en utrikes resa, sjöledes till Lübeck,
och derifrån till Hamburg, Lüneburg, Hannover,
Braunschweig, Wolfenbüttel, Helmstedt och Halle. Der träffade han
tvänne Upsalavänner, Bar. Lilje och Gr. Bonde, med hvilka
han täflade i flit. Han studerade här i synnerhet Jus naturæ,
Jus publicum och Romanum samt den nyare historien; och
ehuru han hemma hade hört Halliska Theologernas renlärighet
sättas mycket i fråga, ville han dock med egna öron höra
deras satser. Han infann sig derföre vid deras föreläsningar
och i synnerhet i Doct. Rambachs bönestunder, då han blef
så intagen af det praktiska sättet att föredraga Christendomens
sanningar, att han blef en af denne lärarens flitigaste åhörare.
I Holland dröjde han ej länge; han såg Amsterdam, Utrecht
och Leyden, och hade ett synnerligt nöje af Havercamp,
berömd för sin insigt i gamla Numismatiken. I Antwerpen och
Brüssel beundrade han de gamla målningar och konstarbeten,
som, särdeles i kyrkorna, voro samlade under en förfluten
tid, då både inhemska och utländska konstnärer der rikligen
hedrades och belöntes; och de omätliga skatter af detta slag,
som i synnerhet funnos i Antwerpen, gåfvo honom anledning
att sluta till denna stadens fordna rikedom och prakt.
I Paris vistades han fem månader, besåg dess
märkvärdigheter och de omkringliggande Kongl. Lustslotten, och tog
undervisning i Fransyska språket. Han ville äfven lära sig
Musik, såsom hörande till en god uppfostran, men efter en
månads försök på violoncelle, slog han tonkonsten alldeles ur
hågen. Med dans, som han dagligen öfvade, gick det bättre.
Till England begaf han sig mindre af egen böjelse, än
på fadrens tillstyrkande. Han kom dit med den fördomen,
som månge med honom delat, att ej anse något för godt,
som icke är Fransyskt. Han såg domkyrkan i Canterbury,
och beundrade den dristiga och majestätiska byggnadskonst,
som man kallat den Göthiska; såg ett väl uppodladt land,
ett välmående och muntert folk, som, utan krus och fjesk,
var höfligt och tjenstfärdigt; utan prål och grannlåt, men
snyggt och anständigt i klädnad, i bohag och boningsrum; och
han tyckte sig för andra gången kommen ur Westphalen in i
Holland. Sedan han någon tid vistats i en by, några mil
ifrån London, för att lära sig obehindradt tala språket, blef
hans vistande i hufvudstaden dubbelt nöjsamt och lärorikt.
Med några landsmän var han en och annan gång på hofvet,
och anmärkte, när Konungen, såsom defensor fidei, lät bära
ett svärd framfor sig, när Majestätet uppvaktades med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
