Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Berch, Carl Reinhold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunde beqvämligen ökas med anteckningar ur gamla
handlingar. Han utarbetade en Inledning till Svenska
Myntvetenskapen, fullständigare än någon hittills hade påtänkt eller gjort.
Han författade Utkast till Svenska Konungars och Drottningars
Lefvernesbeskrifningar, i anledning af de öfver dem slagna
Skådepenningar, hvaröfver K. CansliCollegium yttrade sig sà
fördelaktigt, att Secreta Utskottet, vid Riksdagen 1770, i afseende
på verkets nytta och den heder, som det skulle göra
fäderneslandet hos utländningar, till Konungen öfverlemnade att
genom samma Collegium och i samråd med författaren befordra
dess utgifvande på allmän bekostnad, så vida rikets öfriga
penningebehof det medgifva kunde. Medel voro dock ej att
tillgå. Till Namnkunniga Svenska Herrars och Fruars
Skådepenningar lät han, under sitt vistande i Frankrike, utsticka
plåtar, utarbetade sedan texten, och utgaf, för
Antiquitets-Archivets räkning, tvänne flockar, hvarvid han afsade sig den
så kallade tertialen, hvilken efter gammal ordning tillkom
auctorerna vid Archivet för deras arbeten, på det medel så
mycket lättare måtte erhållas till tryckningen af de följande
delarna. Både af sparsamhet med de ringa medel, som han
hade att tillgå, och af eftergifvenhet och aktning för
allmänhetens tycke och smak, besvärade han sällan bokpressen.
Våra vördade Antiqviteter hade ifrån sitt högsäte blifvit
mycket nedflyttade, sedan förra tider. De troddes i början böra
hafva sitt eget Collegium (1667): deruppå kunna inskränkas
inom ett Archivum (1692): sedermera och ännu beqvämligare
sammanbindas i ett verk med K. Bibliotheket (1747): ändtligen
derifrån åter afsöndras och vara betjente med mindre stat
(1766). Detta Antiquiteternas öde var icke synnerligen
uppmuntrande för Berch, såsom styresman, ej heller för hans
medarbetare i Archivet: mycket blef dock samladt och skrifvit
i fornsaker, men föga eller minsta delen tryckt. Deremot
hade han för sin Numismatik mera hopp om läsare och
afnämare[1].
Berehs mångfaldiga förslag till större och mindre
skådepenningar äfvensom till sinnebilder och inscriptioner vid Kongl.
begrafningar, kröningar oeh andra mer eller mindre lysande
tillfällen äro, enligt Sotbergs vitsord, utan grannlåt, utan
tankebrist, utan kitsligheter, alla utmärkande en mästerlig
urskillning, en okonstlad och god smak, med jemn och värdig
skrifart; och Celsius säger, att Hedlingers, Fehrmans och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
