Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Berelius, Georg - 2. Berelius, Olaus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154 Be u u mus, Georg och Olcuis.
studerade Österländska Språken, oeh sedermera, i sällskap
med Baron Lars Sparre, genom Tyskland till Italien. Sedan
han någon tid uppehållit sig i Rom, besökte han Frankrike,
England, Holland, Nederländerna och Danmark, samt
återkom till fäderneslandet 1672. Han stod i mycket anseende
för sin lärdom.
Skrifter: Disputationer. So Liile’ns Catal. Sect. I. p. G 4 , 83 , 18g. —
Scheffer» Svec. Lit. p. a4o. — De Pncuiuatica. Ett arbete, som
afbröts .genom hans död.
(Källor: Arrhenii Programma Exequiaie. TJps. 1676. —
Scheffer» Svecia Lit. — Geielii Biogr. Lex.)
2. BERELIUS, OLAUS.
Född i Stockholm 1662. (Föräldrar:
General-Kamerera-ren Lars Jonsson och Catharina Skoug.) Student i Upsala
1680. Phil. Magister 1688. K. Ord. Hofpredikant 1695.
Præses vid Prestmötet i Upsala 1700. Kyrkoherde i
Hedemora s. ä. och under sin flyttning till dclla pastorat död i
Sala vid slutet af år 1700.
Gift 1693 med Elisabeth Cederström, dotter af
Biskopen i Westerås Doct. Carl Carlsson och hans förra Fru
Margaretha Adlerberg. Hon blef 1705 omgift med Archiatern
Urban Hjärne.
Borelius hade under en utrikes resa 1089—1091 besökt
flera Akademier i Tyskland, Holland och Danmark, oek
erhöll af Arkebisk. Svebilius ett ganska gynnsamt förord hos K.
Carl XI, som kallade honom lill sitt hof och omfattade
honom med en synnerlig nåd, sedan han för Konungen särskildt
hållit en Tröstepredikan efter Drottningens död d. 20 Juli
1095. Under sina resor och genom en trägen läsning hade
ban åsamkat sig en tärande sjukdom, hvilken under hela hans
tjenstetid mycket besvärade honom. I synnerhet öfverföll
honom stundom en svår mjeltsjuka, som hade en obehaglig
verkan på hans annars milda sinnelag. Af denna orsak torde
man böra bärleda det missförstånd, som uppkom emellan
honom och Öfverhofpred. Doct. Wallin 1099. Wallin anmälde
nemligen i IlofConsistorium, att Berelius i en predikan hos
Enkedrottningen hade, ibland annat, yttrat: "Mången ligger
nu underjord, som hade kunnat än lefva, 0111 han blifvit
lisad ifrån arbete och bekommit det honom hugnar." —
"Denna tiden betungar man sjuklingen med alltför stort arbete; om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
