Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bergeström, Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 B f. r o e s t r ö m, Harm.
Den ena efter hand den andras ställe vinner.
Med löje Midas namn gick fordom verlden kring;
Men nu det fürnämt är att veta ingen ting.
Athen for verklig dygd en sådan aktning hade,
Att då en fin satir på skådeplatsen lade:
«Blott verlden pengar har, ma dygden nå sitt slut,»
Han mtan ömkan blef från stället hvislad ut.
Nu frågat sällan mer, då man om lyckan beder,
Hvad kännedom man bar och hurudana seder;
Nej, frågan snarast blir: »Hur mycket äger ni ?o
För pengar, Sn en gång, en häst kan lagklok bli.
Med afsky förr Cn karl sågs qvinnokläder bära,
Som nu med band och bjefs är Fäderslandets ära.
En qvinna, klädd som karl, förr ganska löjlig var;
Men nu hon röck och skärp och hatt med heder drar.
Det fordom nesligt fans att ljuga, smickra, sprätta;
Vi det, som något skönt, blaud goda seder sätta.
Den som i gamla dar för våra fäder skref,
Ej minsta aktning feek, om han ej sanning dref:
Men nu, se’n annan art fått jordens folk upplifva,
Man efter tidens smak bär tänka, tala, skrifva.
Ej längre reglor» tvång i våra f>apper fins;
En Creutz, en Gyllenborg, till lyeka, ingen mins.
Nej, Snillet vare lof! — allt liknar allehanda,
Och snart i alla verk man röjer Bellmans anda.
Vår väg är mera lätt: man älskar intet gräl,
Och skrifva lastens pris, Sr nu att skrifva väl. —
Jag fordom Himlens lof på mina strängar förde,
Då sanning var en dygd, som inenskors hjerta rörde;
Men nu är det för sträft, det roar icke mer,
Se’n hvar välboren sprätt åt Himlaläran ler.
Jag sökte kärlek förr till Fäderslandet lara:
Jag söng till Ärans lof och till Förtjensten) åra.
Jag söng till Kungars pris och den förtrycktas skygd;
Men nu det smakar väl alt svärta Kröntas dygd.»
[Konsten, att Krypa, i Sangen.)
Bergcströms omdöme om Bellman visar, att lians
{esthetiska blick ej var lika ren som hans moraliska känsla.
Dygden och Sanningen voro hans Sånggudinnor; att offra at
Betagen , försmådde han, eller ock förstod han det icke. Hans
"Ode öfver utsigten vid Helsingborg", är måhända ibland hans
poemer det enda, som innehåller ett ämne till en poetisk tafla,
rik både i anseende till historiska minnen och cn herrlig na-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
