Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beylon, Johan François
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37 Beylon, Johan Francois.
visade henne måhända större tjenster efteråt, än någonsin
förut.
Länge hade icke Gustaf III. suttit på Sveriges thron,
innan han med allvar började påtänka revolutionen. Den var
redan förberedd under hans resa i Frankrike. Beylon kände
alla dessa hemligheter. Han var den, som negocierade med
den skarpsynte, men sparsamme Franske Ministern Vergennes,
då denne ville alltför mycket hushålla; han förde
negocialio-nerne med köpmannen Le Grand; alla penningar till H. M.
från Grillska contoret gingo genom hans hand. I hans
cabi-nett hade Konungen sina sammankomster med Vergennes och
Lascy. Då H. M. hade utsatt dagen för revolutionen, var det
med honom som han gjorde sina dispositioner; dess
angelägnare papper lades i en coffert och försändes genom Beylon till
Lascy. Revolutionen lyckades, och Gustaf kunde, enligt en
samtida memoirförfattares vittnesbörd, "tillskrifva denne
främlings dygd och tystlåtenhet, att så svåra företaganden i
mycket blifvit lindrade."
Efter Bevolutioncn ansåg sig Beylon mera umbärlig och
drog sig i stillhet. Konungen skänkte honom ett litet vackert
landlställe vid Ulriksdahl, på det ban skulle vara nära
hofvet, utan att af hollcfnadens tvång plågas. Här lefde ban i
ljuft lugn de återstående 8 åren af sitt lif, odlade sjelf och
förskönade sin lilla Villa, och vårdade sina älsklingar,
trädgårdens blommor. Likväl hvarken glömde eller glömdes han.
Han njöt samma förtroende, aktning, vänskap som förut. Ofta
sägs Konungen sjelf vid hans bord. Med de förnämsta
digni-teter, in- och utländska, stod han på förtrolig, nästan
broderlig fot, så vidt skillnad i rang kunde tillåta. Den
Scbvveitziska främlingens landtliga trähydda var
samlingsplatsen för de yppersta societeter. Här såg man främmande
Lega-ter och Rikets Herrar, utlandska ordnar och svenska
cracha-ner, bördens adel och snillets, artiga hofmän och lysande
Damer. Alla sökte honom, alla älskade honom. Med
ministrarne var han minister, med hofmännen hofman, bland de lärde
var ban lärd, bland ofrälse män borgerlig, bland fruntimmer
cn artig blomstervän. Han var alla utläudningars pålitlige
rådgifvare, alla betrycktas försvarare; ban var en canal,
genom hvilken sanningen alltid kunde vara viss att komina fram
till thronen, ärligheten att erhålla sitt värde. Ingen var sä
hög, och ingen så ringa, som icke sökte lians förtroende,
gladde sig öfver hans tillgifvenhet. Likväl älskade ban sjelf
mera det anspråkslösa, än det höga, och gladde sig renare, dä
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
