Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Björståhl, Jakob Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
B j ö k a s t i n l, Jacob Jonas.
333
Knapt hade gossen hunnit inhämta någon uuderbyggnad i
Cbristendomen oeh Latinet, förrän den faderliga läromästaren
fick ordres att gå ut i Finska kriget. Föräldrarne blefvo nu
rådlösc för sonen; men lyckligtvis erhjöd sig Gomministern
O-herg alt gifva honom fri undervisning. Denna upptäckte snart
sin uya lärjunges ovanliga anlag, och dä lian engång
presenterade honom for någon af socknens herrskaper, berättas han
oin denne hafva yttrat att det vore ett dugtigt
Professors-ämne. Dessa ord gjorde på pilten ett sådant intryck, att han
fast beslöt, att icke hvila, förrän han hunnit till denna
värdighet. Annu visste ban likväl icke annat, än alt Socknens
Presterskap vore i besittning af all möjlig visdom ; men när han
liu af sin nya läromästare tillfälligtvis erfarit, alt det 7 eller
8 mil längre bort funnos män, som vore ännu mycket
lärdare, gaf ban sig ingen ro, förrän ban utverkat sin moders
tillstånd att fä begifva sig till denna vishetens Urdar-brunn.
Alltså, midt i kalla vintern 1743, i söndriga skor, i en
gammal tröja , samt med ett rccominendationsbref på fickan från
Öberc till Hector Falk, och med liten skolkost i renseln,
vandrade den tioårige gossen muntert af till Strengnäs. Under
vägen tog han in hos sin morfader, som skänkte honom litet
Ikläder saint några daler till tärepenningar.
Högt klappade gossens hjerta, dä ändtligen Strengnäs
domkyrkotorn visade sig för hans blickar. Ankommen lill
släden, frågade han genast vägen till biskopshusct, inställde sig
Los Biskop Lundius, med hvilken han dessutom räknade eu
aflägse slägtskap, och tillspordc honom med dristighet, "om
Lan icke vore den, som hade alt bestyra om ungdomens
undervisning i staden och på det kringliggande landet." Biskop
Lundins, annars mera lärd än fryntlig, emottog gossen med
vänlighet, och, sedan han stillat hans hunger, visade honom
till Hector Seholæ, hvilken, efter anstäldt förhör, fann honom
mogen för ett rum i Audra Classcn af stadens trivial-skola.
Att Björnståhl nu använde ovanlig (lit och, underslödd af
ett sällsynt lyckligt minne, gjorde hastiga framsteg, behöfver
knapt anmärkas. Med nödvändigt uppehälle försåg honom
moderns, morfaderns och Biskopens understöd, hvilket dock icke
utföll rundligare, än att gossen ofta flera veckor måste lefva
af några brödbitar om dagen. Denna brist oroade honom
dock föga, lika litet som hans dåliga klädebonad ; han svalt
och frös gerna, för att bereda sig tillfälle att dä och dä
köpa sig någon nyttig bok. Svårare för honom var bristen på
ljus; för att skaffa sig detta för hans nattliga studier oumbär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
