Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Borgström, Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
588
Borgström, Ludvig.
näringsomsorgcr, som först tillhörn mannaåldern, och af
grubbel för cn kommande tid. Min mor, som under
melancholi-ska ögonblick ofta infor mig anställde jcmnförelser emellan
hennes nu varande lif och hennes sorgfria, på hvarje
glädje rika harndom, bidrog visserligen äfven mot sin vilja (ill
utbildande af denna sinnesstämning; men kanske mest af allt
romanläsning, hvaråt jag med förtjusning öfverlemnade mig
utan urval, såsom det af den första ungdomen är att förmoda.
De Svenska Bokpressarne, tryckte af ett orimligt tvång,
lemnade denna tid nästan endast delta slags productcr, ofta lika
illa författade och öfversatte, och jag läste allt hvad i denna
väg utkom, dermed fournerad af ett i staden befintligt
Lån-hibliothck, glad att ur den verkliga verlden få fly in i cn
diktad , der jag befann mig bättre.
Ar 1802 måste jag , ehuru sjelf barn, antaga condition,
såsom informator för Assess. ßergholt’z 2:ne söner. Mitt
vistande der gjordes odrägligt genom en 5:dje son , äldre än
jag, hvilken var bekant som qvick men utmärkt elak. (Han
blef sedermera Borgmästare i Falköping, och sluteligen afsatt
från embetet). År 1805 och en del af 1804 tillbragte jag i
samma egenskap 2:ne mellanterminer mera behagligt hos en
Baron Åk erhjelm på Orneberg vid Ulricehamn.
Emellertid hade jag genomgått Jönköpings skola,
hvarifrån man , enligt gammalt bruk , dimitlerades till Akademien.
Min liog för studier hade med hvarje år tilltagit, men modlös
oeh försagd , såsom gossar uppfostrade af qvinnor vanligen
ä-ro, misströstade jag alldeles om möjligheten att kunna vid en
Akademi fortsätta dem, och antog derföre, ehuru med
mycken sorg, en från Apotheket i Wexiö mig erbjuden plats
såsom Apotheks-elev. Det var i Maj år 1804, som jag, f.ir
första gången åt mig sjelf helt och hållet öfverlemnad, gjorde
den vigtiga resan af 12 mils längd, för att på obestämd tid,
kanske for alltid, skiljas från moder, födelseort och
barndomsvänner. Jag fann visserligen i Assessor Apiaries hus ett godt
bemötande; men likväl plågade mig den tanken, alt nu mera,
genom mina afbrutna studier, den stege blifvit afhuggen på
hvilken jag hoppats stiga i kunskaper och lycka. Snart
lättade jag dock stort tyekc för Cheiuien, denna intei-essanta
vetenskap som Pharmaeeuten har så godt tillfälle att praclicera,
och som utgör basen för dess yrke. Väl var tillfället cj
särdeles gynnande för tkcoriens inhämtande, i det så väl min
Patron som hans medhjelpare saknade både böcker och
kunskaper; men genom 2:ne läkares, Provinc. Medici Professor Pe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
