Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallquist, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ’
Wallquist, Olof.
flytande, hvarken svärmarens öfverdrift eller lycksökarens
konst att låta de missnöjde bli nöjde genom hvad som
kände läsas "mellan raderna." Äfven den, som ej ser Gustaf
ur vännens ocb beundrarens synpunkt, såsom W., måste
antaga, att W. kunde med full historisk ärlighet så bedöma
sin välgörare, som han gör. Man behöfver känna Nordins
afund och inflytande i Svenska Akademien, liksom
Förmyndare-regeringens afvoghet mot Gustavianerne, kanske ock den
unge Konungens ynnest för t. ex. Fleming, för att förklara
alt W. ej innan sin död blef en af de XVIII. Mera
bevisande än en stol i Akademien var dock för W. som talare,
att ban genom ordets makt kunde förena de hätskaste
partifiender åtminstone så långt, att de kände ärligt öfverlägga,
att ban i Stockholm vann ett ej ringa namn som predikant
och t. ex. i Rydabolm, under det en stolt allmoge var
uppretad, kunde besegra sinnesretelsen och väcka dem till
enighet i beslut att uppföra en ny kyrka, värdig de gamla
ca-thedraltornen, liksom att han besegrade det motstånd, han
som främling lätt kunde beräkna inom stift och stiftsstad,
der han vid sin bortgång sörjdes ända ned i scholans lägsta
classer, under det enhvar erinrade sig något dictnm aureum
ur hans tal.
I conversations-vältaligheten var han stark. Genom
denna tåldes ban ej blott, utan eftersöktes af de olika partierna.
Då glömde ban sjelf och kom alla att glömma de politiska
söndringarne och anställde pä neutral botten snillets
ring-ränningar, äfven belåten, om ban, i många fältdomares ögon,
ej sjelf eröfrade alla prisen. Var bans Domprost
Gronan-der närvarande — 56 år äldre än W. — så delade sig lätt
omdömet om hvilkendera omne täljt punctum miscens utile
dulci. Kanske gick snillet hos W. någon gång för långt
i frihet, liksom geniet hos en sednare Biskop i Wexiö. En
gång hade gamle Prosten Nils Wieselqvist i Wieslanda
funnit Blädinge kyrka så kall, då han en vinterdag under
strängaste kölden dit anländt, att han begrof ett lik eller gick
för altaret med vargskinspelseq på. "Herrarne i Näs", stolta
genom de anor, som räknades från Wieselska prosthuset,
och likväl hållna i behöflig tukt af Prosten, reste till
Biskopen alt anklaga ett sådant brott mot en förment prestlig
uniformslag. Biskopen mottog dem i sittande Capitel, men
när ban hört deras andragande, yttrade ban blolt: 1
Skriften hafva vi fått befallning att akta oss för ulfvar i
fårakläder, men ej för får i ulfvakläder; således kan
Dom-Ca-pitlet ej upptaga den saken. Ocb pedellen öppnade dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
