Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wallquist, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 ’ Wallquist, Olof.
komma sä djupt in i politjcan, att allt annat deröfver för
hvila,"
Efter dessa fyra mäns omdömen, som alla kunde anses
fullt competente, må några utdrag ur W:s egna bref
anföras, benäget meddelade af Herr Domkyrko-Sysslomannen
Lector J. Carlmark i Skara, Hr Ål. Breant Rappe i
Stockholm och Hr Domkyrko-Sysslomaunen J. Forsander i Wexiö.
Man skådar der in i en älskelig, sjelfständig ocb verksam
ande, och kan icke annat än finna deu uppfattning, här
ofvan anförts, deraf fullt bekräftad.
Utdrag af några bref frnn Biskopen m. m. Doctor O.
Wallquist till P. Hedenius, sist Theol. Lector och Prost i
Wiby.
Wexiö d. 11 Fehr. 1788.
. . . Mina hastiga steg hafva ej kunnat göra Dig större
förundran än mig sjelf. Jag igenkänner i dem Guds
underliga Försyn, som beredt det ena efter det andra, utan att
jag kunnat se den för mig. Men ehuru förmånligt allt detta
är, har det dock större bekymmer med sig, som ej litet
trycka mig. En oförsökt ung man, så lycklig som jag,
borde vara utan all svaghet, att möjligen kunua bära
allmänhetens uppmärksamhet, som ej är skonsam. Jag bör vänta
alt hon följer mig med all stränghet, ocb att jag ej kan
bära henne. I Stiftet är allt i oordning, både vid Scholor
och Församlingar, rättelsen svår, då gamle män, som dervid
äro vakne, ännu sitta i sina sysslor. Presterskapet har med
allmännelig benägenhet och vänskap bemött mig och väntar
af mig hastigare ändringar än möjligt är, och som till ert
stor del choquera dem sjelfve, om de inträffa. Du ser
således, att göra eller intet göra bereder mig missnöje. Dock
torde det till en stor del kunna undvikas, sedan jag med all
vänlighet öfvertalt mine Camrater, att vi begynna rättelsen
inom oss och sådant immerfort nu verkställes. Emellertid
ser Du mina många bekymmer, och Din gamla vänskap lärer
förmå Dig att be Gud för mig, att allt väl går. . . .
Stockholm d. 25 Jan. 1791.
. . . Under mina många bekymmer, hvilka tära den
glädjen, Du vet vara min lyckliga lott af naturen, har jag få
tillfällen till hugnader, utom den, att någon gång kunna tjena
cn vän. När jag tänker på Ditt öde i ett Scholærum, så
banner jag Din tyngd; men jag skulle ock härifrån kunna
beskrifva Dig do bördor, som fordra Vännens medkänsla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
