Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wallwik, Jöns Claesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26 W a l l w i k , Jöns Claesson.
"måhända misslynt, alt Walbvik för sina studier blifvit
hedrad", har dit gjort honom tillvitelsen, att "ehuru haa vore
lärd och egde insigt i många saker, kunde likväl allt sådant
vara honom föga nyttigt, su länge han icke visste, huru
verlden ser ut pä andra sidan om Stockholm’’ o. s. v. W.,
öm om sin beder, lät den förebråelsen gå sig till hjertat,
och föresatte sig, ehuru han var gift och hade barn, att
hesöka främmande orter. Frukten af dessa resor använde
han, efter återkomsten, "till förbättring io allmänna
hushållningen och vetenskapernas förkofran." Ar 1673, då Carl
XI var der i orten, uppdrogs honom att d. 6 Fehr. uti
Konungens närvaro på Grufsalen hålla ett tal, på Magistratens
och Bergslagets vägnar, hvarigenom H. Maj-.t icke allenast
hade tillfälle att lära känna VValhviks person och
skicklighet, ulan ock förklarade ett nådigt behag Öfver dess
uppforande med försäkran om snar befordran. Följande året
erhöll han ock kallelse till Stockholm, ocb tog i Sept. s. à.
säte och stämma uti Svea Hofrätt såsom Assessor.
Adelskap och Lagmanstjenst, som sedermera tillbjödos honom,
undanbad han sig. Han bivistade icke dessmindre flera
vigtiga förrättningar, särdeles de ryktbara Trollransakningarne,
som då voro å färde. Få hafva i högre grad tillvunnit sig
samtidas tillgifvenhet och kärlek. Lofordet för gudsfruktan,
som i så rikt mått plägar utdelas på högt uppsatte
personers grafvar, ehvad de förtjent det eller icke, synes W.
hafva grundeligen rättvisat. Ett bevis må ligga i följande
berättelse. Då elden var los i Stockholm 1685 eller 1689
på Norrmalm vid den trakt, der W. bodde, lät en stor del
ej blott af hans närmare bekanta utan äfven af annat folk
inflytta sina saker på hans gård, ehuru ban sjelf derifrån
bortförde sitt lilla förråd. Vid efterfrågan, hvarför de så
vågsamt utstälde sin egendom, när faran så för honom som
för dem ansågs lika stor, läto de förstå sin välmening, att
de säkert trodde, det Gud ej skulle tillåta att vådeiden
öfvergick en så from mans hus. Exempel af ett sådant
förtroende igenträffas ännu i dag, och för ej så längesedan då
en af våra vänner, en för fromhet aktad prestman, såg sin
honing hotad och lågorna sväfvade öfver hans tak, måste
han röna huru en mängd saker inflyttades inom husets
ingång, så att haa bade sjelf svårighet att komma fram. I
sjelfva verket skonades det hus, hvartill man tryggat sig i
den gemensamma nöden. Att ej heller aktningen för Wall*
>vik derigenom minskades bos de enfaldiga, som lärt känna
honom, behöfver icke nämnas. I hvad märkelig nåd han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
