Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wargentin, Pehr Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
Wargentin, Per Wilhelm. SS
seende St den Akademi, hvars mångåriga sekreterare ban
var, genom egna arbeten ocb en samvetsgrann pröfning af
insända uppsatser, ocb emedan ban tillika under stridiga
meningars tvister inom det lärda samfundet iakttog oväld, lngn
ocb värdighet, var han af sina medbröder allmänt aktad,
ärad och ansedd. Begagnande vetenskapsälskande
Mecenaters nit eller önskan att lysa, beredde hufvudsakligen ban
Akademien den tillökning i dess fond, som vanns 1732, och
som var nödvändig till bestridandet af dess angelägnaste
omkostnader.
Såsom personlighet erbjuder W. en icke mindre
vördnadsvärd bild än som vetenskapsman. "Hans egenskaper
voro icke konstlade och genom öfverläggning att kunna
behaga och intaga sammansatte, och behöfde ban aldrig visa
sig annorlunda än ban var i sjelfva verket. Ära, rättvisa
och öppenhjertig redlighet styrde alla hans tankar och
företagande. Han var en nitisk och trogen undersåte, älskade
sitt fädernesland framför allt annat, intet kunde mera glädja
bonom än dess beder och båtnad. För allmänt bästa var
ban färdig att uppoffra allt som stod i hans förmåga. I
vänskap var ban fast ocb oryggelig, men den af hans
vänner, som ville förmå bonom till annat än det som hade ära,
rättvisa och billighet till föremål, gjorde sig alltid fåfäng
möda. Den som känner sin egen böjelse för alla dessa
dygder, och en medfödd motbjudlighet att vika ifrån deras
utöfning, är också gerna benägen att tro andra om det som
är godt ocb ärligt, ocb fattar sent misstankar om annat än
redlighet. Detta ville också nog brås på Hr W., så att ban
ibland kunde vara för godtrogen och behöfva flera prof af
honstiga tillställningar, innan ban misstrodde något. Om Hr
W:s modesti kan jag nästan fälla samma omdöme. Under
ett tidehvarf, då så mänga fika efter att vara de främste,
ville ban alltid vara den siste. Då äfven de, som hafva
ingen verklig förtjenst, kunna teckna och framdraga länga
meritlistor, var Hr W. okunnig om sin; åtminstone sökte
ban aldrig alt göra den gällande. Eget interesse och
afsigter voro alltid från honom vida skilde. Om man ville
mata denna hans modesti efter den strängaste moralens
dygde-reglor, tror jag det man likväl skulle finna, alt ban ibland
gick for långt i densammas utöfning. Man är sig sjelf
rättvisa skyldig, och har den förbindelsen att iakttaga sina
rättigheter, och bevaka desamma. Men den rättrådiga
försynen, 6om nekat bonom alt känna sin egen förtjenst, ville
icke tillåta alt ban d«rvid skulle förlora, utan lagade så,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
