Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wasa, Gustaf, prins af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
Wasa, Gustaf, Prins af.
undervisningen ledde Gouverneuren egentligen genom
bibelläsning. Konnngen lämpade ej till gossen de böga begrepp
ban uppeböM om kunglighetens helgd. Då Gustaf De la
Gardie, som med sin informatur bodde på slottet för att vara
Prinsens lekkamrat, en gång under leken gifvit Prinsen en
örfil, sä alt den trekantiga hatten uffuH, ocb Prinsen sprang
upp att klaga bos sin Hr fader, frågade denne blott: gaf du
ingen örfil igen? och när Prinsen nekade dertill, sade
Honungen: behåll då det du fått. Men genom haltens
åter-lemnandc ville ej Gustaf De la Gardies far erinra om
bataljen, utan hängde densamma bland curiosa pä Löberöd. 1
sin Journal aulecknade J. De la Gardie 1805: "Julafton kl.
half O gick jag upp till Drottningen. Julklapparnes
utdelning för barnen var redau börjad, [{ronprinsen var härvid,
som vid alla andra tillfällen, gråtfärdig, kall och ledsam."
Barnet bade föga eller intet af modrens egenskaper.
Efter fadrens detronisering, som alla ansågo
nödvändig, uppstodo tvenne partier rörande Kronprinsen. Elt ville
honom ingenting, men ell ville alt Hertig Gari skulle föreslå
honom som thronföljare. Främst inom detta var Hedvig
Elisabeth Charlotta, äfven gom Drottning, och då Carl
August, sedan "Prins Gustafs parti", ej längre kunde förhindra
valet, ulkorals till thronföljare på Adlersparres förslag, med
hänsyftning alt dermed utan svärdslag eröfra Norige, lär det
nämnde partiet ansett sig ha grundadt hopp, att Carl
August, som aldrig ernade gifta sig, skulle adoptera Prins
Gustaf såsom sin son, för att försäkra honom om thronföljden.
Efler Carl Augusts död och Fersens mord, blef partiet
allmänt öfvertygadt, att Sverige, der man dagligen kunde vänta
Carl XIII:s bortgång, behöfde en hjelte, äfven för att skydda
de förnäme mot pöbelupplopp, — en öfvertygelse, hvilken
vederbörande ej ogerna sågo inpreglas hos de s. k.
Gusta-vianerne genom smärre upptåg. Fersiska mordet visade dock,
att det är lättare all börja, än styra och sluta folkrörelser.
Dermed vanus väl, atl riksdagen för thronföljarevalet kunde
förläggas till Örebro, der man ansåg sig ej behöfva frukta
någon stadsopinions inflytande på stånden, möjligen
tillför-mån för förre Kronprinsen; meu regeringen måste snart sjelf
ömsa sin candidat af aktning för folkets vilja. Ifrån den dag
Bernadotte valdus till svensk thronföljare, var Prins Gustafs
parti att betrakta båsoin icke till. Huru svagt det förut
varit, kan bast slutas deraf, alt inom den högre aristokratien,
der man ensamt sökt ocb kunnat söka detta parti, så många
olika förslager uppgjordes både fore Carl Augusts val oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
