Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vegesack, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V k c t s a c k , Ernst von.
105
gjorde tillbörlig verkan. Truppen hejdade sig. Von V.
erinrade dem om ärans fordringar, commenderade: höger-omvnniler
Er, satte sig i spetsen och gjorde under af tapperhet.
Förskansningarna intogos, fångar, kanoner och krigs-effceter
eröfrades *). Denna affär har dessutom den
märkvärdigheten, att derunder, pä vàr sida, icke fanns någon enda
srtilleri-pjes, utan allt afgjordes med bajonetten. Deremot
egde Ryssarne, utom en öfverlägsen infanteri-styrka, S
kanoner, som togos, tvenne linieskepp ocb en bombkits,
hvilka lågo på redden och underhöllo en häftig eld med skrot,
drufhagel och bomber."
För detta och andra välförhållanden blef v. V. befordrad
till Major och Riddare af Svärds-Orden. Jemte chefskapet
för sin fri-corps, uppdrogs honom
Öfver-adjutants-befatlnin-gen bos commenderande Generalen."
"Den 15 April 1790 blef en ärorik dag för svenska
vapnen. Planen att tvinga Kyssarne från Pardakoski och
Kärnäkoski verkställdes med särdeles hastighet. Redan
bittida om morgonen ryckte trupperna vid Christina s/4 mil
nära Pardakoski. Konungen deltog i dessa operationer.
A-vantgardet, bestående af 700 man med G kanoner, äkle på
slädar öfver isarne. Framryckandet skedde derföre så
hastigt, att ryska kossackerne, som redo i sporrstreck, för
att rapportera vår ankomst, blefvo upphunua och förekomna.
Major v. V. anförde 500 man af Dal-Vargeringen, som
hörde till avantgardet. Han intog Pardakoski. Ett stycke
derifrån fattade fienden ånyo stånd och försvarade sig tappert;
men v. V. ryckte fram i spetsen för Dalkarlarne under
hurrarop, tog en kanon med dess servis ocb tvingade Hyssarne
att retirera öfver bron, der de hade siu andra kanon. Med
den gåfvo de en häftig eld, äfvensom med handgevären,
skyddade af några der befintliga hus. Allt lofvade mycken
manspillan, ty skottvexlingeu, om äu aldrig sä långvarig och
blodig, medför intet annat afgörande resultat. Von V., i
likhet med alla rätt upplysta anförare, kände denna sanning,
liot ocb hrad ode den eller dc hade att vänta, com vigade ofreda
honom. Hans rättvisa godtgjorde docl; allt, och ännu nämnes bons
namn bland Dal-allmogen med det förtroende och den aktning, som
tillkommer det sanna hjelteiuodet.
*) Det var vid sauima affär, som Lieut. Ilolmdorfl’ vid Bohusläns
regi mente hade den ovanliga djerfbeten att springa fram tiil en
fiendtlig kanon, som han, samma ögonblick aho Hcl skulle påtändas,
med skuldran lyftade så högt, att skottet gick öfver hufvudet |>å riil
Manskap, di det i samma ögonblick trängde i den inr« förhuggningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
