Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Weidman, Thure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Weidmaw, Thuto.
orac. Jesaiæ cap. Lill." berömmas, och do utdrag som ur
den förre anföras synas bekräfta omdömets rigtighet. I
methoden slöt ban sig till Wolff, och alla yttranden och
uppsatser sagas vittna om klarhet ocb reda samt ett ljust hufvud.
Såsom informator i Biskop Engeströms hus fann han tillfälle
att studera de nyaste oeh bästa arbetenöfver G. T:s exeges,
och han plägade stundom, icke utan någon stolthet, anföra,
att ban under de tre år ban vistades i Upsala, ej förgäfves
varit den store Carl Aurivillii lärjunge.
Dessa egenskaper framlyste ock på hans sednare bana.
Som Biskop styrde ban myndigt, för att ej säga sjelfriSdigt
på patriarchaliska viset, tyckte icke särdeles om
motsägelser och blef då stundom het, hvartill ban dessutom af
naturen var fallen, men erkände och godtgjorde sedan med
vänlighet oeh urskuldande sedan sina öfverilningar.
Såsom riksdagsman tillhörde ban den Wallquistska
skolan, och hade således i stiftsaker mycken inflytelse, så hos
Gustaf III som hans son. Vid Gefle riksdag var det fråga
om att göra W. till Wallquists efterträdare i befattningen
med ecclesiaslik-expeditionen*). Vid 1800 lärer ban spelat
en framstående role och bidragit att bearbeta ståndet på ett
satt, som belönades med Commendeursbandet. Af
öfvertygelse god Gustavian och konungsk tjuand méme, lärer ban
föga förstått sig på de nya, men i verket gamla
grundsatserna, som gjorde sig gällande 1809. Minnestalaren, i hvars
teckning dock tacksamheten starkt framträder, ty Biskop W.
erkänner hau som sin ungdoms välgörare och enda stöd,
tecknar sålunda hans politiska åsigter. "Lugn besinning, skarp
blick, frimodighet att yttra en fattad öfvertygelse voro
utmärkande drag i Biskop W:s sinnesdaning, och de utmärkte
honom äfven såsom riksdagsman. Han visste väl, att om
det rätta i allt blott är ett, så är det icke lätt funnet, att
dess utforskande fordrar mångfaldigt eftersinnande,
rådpla-gande, afvägande genom skäl och motskäl; och derföre var
honom hvarje sjelfständigt tänkandes olika mening lika helig
som hans egen. Men hade ban en gång på fullt allvar fattat
en öfvertygelse, så var han ihärdig i dess försvarande, och
lemnade den icke utan fullt giltig vederläggning. Bland de
flera vigtiga och i fäderneslandets häfder märkvärdiga
riksmöten, dem han alla bevistade från och med 1792 till och
med 1812, var intet, hvars öfverläggningar fordrade mera
grannlagenhet och förfarenhet i allmänna värf, än det, som
*) Schröderheims Ant. sid. 130.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
