Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wellander, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wbllamobb, Johan.
151
utbredde sig öfver bela hans väsende. Han ägde ej ett af
dessa evigt öppna, leende ansigten, soin häda falskhet eller
tomhet. Intet smilande, intet fladder i hans uppsyn oeh hans
umgänge. Allt var manlighet, värdighet, renhet. Hans
vanligen stränga oeh mörka blick stängde hans själ för dåren
och bedragarn; men klarnade mild i de Visas sällskap, i
sanna Vänners lag, vid en Makas famntag, vid en lekande
Sons joller, ocb blottade då hvarje veck af hans hjerta."
W. tillhörde tidigt det sällskap, som kallade sig Utile
Dulci, och som förenade inom sig de fleste af landets
dåvarande vitterhetsälskare. Han uppträdde redan i första, ar
1769, utgifna delen af Sällskapets handlingar, som
benämndes Vitterhets-Nöjen, och inskickade bidrag äfven till de
tvenne efterföljande. Ett par är efter sitt första uppträdande
synes hans poetiska anseende redan vunnit en viss stadga,
enär det åt honom uppdrogs att skrifva Ord till Musiken
både vid den Kongl. Begrafningen 1771 och vid den
påföljande Kröningen 1775; dessa verser ansågos ock för
lyckade. Föröfrigt berömmes eu af honom författad, r.hnru
nog vidlöftig Elegi öfver hans vän Wertmuller, vidare
Verserne under Sinnbilderne i Kronprinsens s. k- Abcbok, samt
framför allt hans opera The tis och Pelée, som upplefde 28
representationer i oafbruten följd, dock nu är vida mindre
känd än Hallmans roliga men plumpa parodi deraf, Petis
Tkelée. Planen tillhör Fontenelle, men är betydligen
förbättrad af Gustaf ill; utarbetningen tillhör Wel|ander;
ursprungligen 5 acter lång. förkortades den två år derefter
till 5; Musikeu är af Uttini. Likväl hade YV. sjelf utmärkta
musikaliska anlag: med stor fördighet spelte ban . . .
hvilket instrument? — detta får man ej veta, bo besynnerligt
än kan tyckas, att utsättandet af dess namn skulle strida
mot Äreminnets stil; — dessutom försökte sig skalden i
smärre compositioner oeh visor, som vunno lycke.
Föröfrigt inskickade ban poemer till Samlaren och
Stockholmsposten, men någon samlad upplaga af hans skrifter utgafs
icke, ehuru en sädan, enligt Kellgrens omdöme, förtjent so
dagsljuset.
Efter sin vana dömmer Hammarsköld snäfvare, med hvars
kritiska utslag vi sluta: "Sjelf Tonkonstnär, förstod [-Wel]ander-] {+Wel-
]ander+} att bilda en musikalisk composition passande eller
hvad man kallar cantahla verser, i hvilka en rou, tnea’iuatt
känsla på elt harmoniskt satt ultryckte sig. Och detta
utgör nästan uteslutande hans poetiska förtjenst; ty till dee
höga och skära lyriska flygten had* ban ej eu n$g bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
