Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167 Verelius, Olof. i
nyttan af historiens stadium till minne af Prof. O. Stenius,
allt på latin. Skref Öslgötha nations lagar, då studenterne
1645 indelades efter landskaperna. 1646 skref ban en
latinsk minnesskrift öfver sin gynnare Erkeb. Paulinus, låg en
tid sjuk, men begaf sig sedan på sin utrikes resa.
Härunder kallnade hans hjerta för den nu faderlösa Catharina.
Edvard Philipsson (sedan Statssekr. ocb K. Rådet Ehrensten)
skref från Amsterdam, huru hans fästmö Christina Wallia
(sedan Wallenstedl) gifvit honom förtroende om Catharina
Paulinas sorg öfver Verelii glömska. (Cathar. P. blef sedan
gift med Baron J. Lejonberg). V. erkände väl, att en
"ama-bilis insania" hade drifvit bonom att lägga hemliga försåt för
hennes dygd, hvilken ban erkände obesegrad, och alt Ehr.
måtte låta henne få veta, att bon ännu var V. dyrbar; men
mycket synes han ej dermed ha menat, och man ser den
vanliga utgången af "sludent-förlofningar."
I Leyden blef V. bekant med Stiernhielm ocb skref der
till bonom det bekanta brefvet på latin om förträffligheten
af att hans Hercules var på svenska och på så ren svenska.
"O spes et decus linguæ nostræ! O si plura ingenii et
ele-gantiæ monumenta prodere vellet hic Mars Sveonicus." Då
Westpbaliska freden slöt, var V. som resande på stället;
böll så en oration i Leyden de jiace Sveo-Germanicn, tryckt
1649 ib., för att vederlägga utländningarnes anmärkningar
om svenska egennyttan vid fredsslutet, for derefter
Rhen-strömmen uppföre genom Scbweilz öfver Alperna till
Venedig och Rom, der han var 16o’0. Under resan studerade
ban flitigt allt som var skrifvet om de transbaltiska Gölberne
n
Och besåg många i dessas häfder anmärkta ställen.
Återvände genom Savoyen och södra Frankrike till Paris,
hållande der offentligt tal in coronationem Ilegittæ Cliristinæ.
Föreslogs under tiden hos svenska Drottningen till Philos.
et Polit. Professor i Upsala och begaf sig hem öfver
Hamburg och öfver Bälterne. Ännu i Oct. l6oO var han i Paris,
men ett annat bref är dateradt Holm. (Holuiiæ) 1650. Han
undanbad sig väl nyssnämnde professorat, men sökte i stället
Eloqu. Roman.-professionen, som först ]öfvades honom, men
sedan gafs till Jonas Sundelius. Då ångrade V. att han icke
lärt ett handtverk, så att ban vid 52 års ålder kunnat med
sin konst förtjena sin föda. Detta val af S. före V. synes
ogillats af många. Förre lärjungen Ax. Posse erböd V. sitt
bord, hvilket anbud V. dock ej ansåg sig böra begagna.
Ax. Oxenstierna böd honom aili fritt i sitt hus, tills ban
kunde få den syssla, som födde bonom. Nu skref V. på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
