Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Verelius, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
Verelius, Olof. i
kännedom of verlden och menniskohjertat framblickar, med
en underton af svårmod, och ett tyst verop af: allt år sken
— "allt fir fåfäogligt." Det är en egenartad Fanity Fair,
hvaruti vi finna att lifvet och verlden, då som nu, hade
ungefär samma begärelser, drifter, passioner, lyten, fel ocb
laster, fast under olika skepnader. Slutligen kommer den
resande, liksom Odysseus, Æneas eller Dante, till
underjorden, der verkliga personer, men som redan då
längesedan upphört att vara annat än odödliga minnen, —
forntidens store hädangångne — hålla samspråk och förfäkta
skillda åsigter. Det finnes snille och poesi i dessa
teckningar, och det finnes ock en djup historisk blick i flere af
dessa samtal: så tyckes oss tvisten mellan Cæsar ocb Cato
åtminstone bevittna en sannare uppfattning af
tidsförhållan-derna, än sjelfva Merivales måhända för mycket beprisade
History of the Romans, för alt ej tala om den öfverlägsna
formskönheten. Vi vilja som prof, ehuru i annat ändamål,
derur citera ett ställe:
"Ibi novum miraculum oculos atque animum meum
pe-nitus abslulit. Ut vidi, ut perii. Femina erat, ac timeo,
ne etiam temerarin nomine peccem. Grediderim potius Deam
aliquam fuisse aut Nympham, certe divini oris vultusque.
Hæc artifieiosa negligentia tam scite, tam concinne et
eleganter se inferebat, ut omnium animos obstupefecerit. Aurum,
genimas et ceteruin corporis cultum æstiinare non permittebat
formæ excellentia; crediderim illam potentiæ et fulminis sui
gnaram cavere voluisse, ne homines occideret. lta faciem
suam nusquam totam conspicieudam præbuit. Curiosos tauien
observatores latere aut defugere vultus divinitas utut lecta
non potuit. Nam Ieviter inspirantes auræ velum, quod sibi
induxerat, ita interdum removebant, ut nunc dimidiam
faciem, nunc nasum aut alteram genam retegerent, quas illa
(veli) nigris maculis muscisve consperserat, ne forma bonis
suis insuperbiret; sed eorum gnara, a quibus sibi damnum
aut periculum modestiæ suæ meminisset. Dum velum auris
agitatum et fluctuans componit, nudam manum conspicere
li-cuit, quæ jasmini colorem longe superabat . .. Quos
splendo-res, quæ fulmina amoris ejaculantur oculi ejus ... O! natura;
et pulchritudinis compendium!" Vi erkänna oss ej veta, om
förf. här tecknar sitt första intryck af Erkebiskopen Paulini
dotter Catharina, eller kanhända af den, som under resan
undanträngde henne ur V:ii hjerta; men säkert är, att många
poetiska tankar här möta, som sedan återkommo bos våra
bästa skalder på vårt eget tungomål. Man bör härmed jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
