Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Werlin, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wkrlih, Olof.
179
åt Lagman Flinck, afdömde den process om Gedsliolms gård
och gods, som gjorde uppmärksamhet i Skåne, och kunde
bjuda Flinck ett ünskadt accord at’ 4000 Rdr sp. för hans
häradshöfdingdöme, men hvilket ej kom till stånd. Deremot
blef W. 17U5 Borgmästare i Vexiö efter C. M. Munthe, som
blifvit Borgmäst. i Carlshamn 1792. W. segrade här genom
att köpman Ringb å sjelfva valdagen af ren själsförsvagning
glömde ett namn, ban lofvat votera på, då Nettelblad
uppbragt underlät votera på Ringhs favorit, hvarigenom W.
genom % rösts öfvervigt kom på förslaget. Riksdr.
Wacht-meisters mor, som var mycken tillgifven Werlins fästmö,
bestormade nu alla mäktiga och W. segrade. Han lefde på
500 Rdr inkomst som gift. Hustrun hade medfört 500 Rdr
till bosättning. En brytning uppstod snart med Landsböfd.
Gr. C. St. Mörner, hvarom mycket förtäljes af W. i "Mina
öden." Den som känner Mörner, ser här den foglige,
beskedlige mannen, som dock fått i hufvudet att W. var
Jakobin och alt ban för det allmänna bästa borde aflägsnas
från iuflytande. M. dristade icke öppet ocb alltid hålla fast
vid denna sin naturliga ställning, ulan då andra mäktige
beskydda W. är den loyale M. "vänlig och förtrolig", men
skymtar ban eu utsigt att afvända faran för det allmänna af
Jakobinen, då gör han hvad ban förmår. Dylik vänskap
var ej sällsynt i dessa tider. Det bedrar ej M. men det gör
honom ursäktligare än man med slikt beteende i vår tids
förhållanden skulle kunna anses vara. Man finner föröfrigt
att här var två partier: det aristokratiska och det
rojalistiska, fast det förra ville ock anses som rojalistiskt, hvilket
äfvenledes var länge dess bästa råd i Gustaf IV:s lid. Bisk.
Wallqvist, som slöt W. till sig, hade belt andra vuer, än
Mörner, som stod Werlin emot. Efter Wallqvisls död fann
W. bäst att draga sig undan. "Emellertid inträffade 1800
års riksdag och på tillställning af Biskop W. som var min
ocb ej Grefvens vän, fick Hr Grefven tillsägelse från
Stats-Sekret. Rosenblad att besörja det jag blefve väld till
riksdagsman." W. fick enhällig kallelse, sedan han låtit
Grefven öfvertala sig att bifalla förslaget. Wallqvist skaffade
nu Werlin förordnande att föreslå Tiohärads lagsaga under
det Stockenberg satt i Konungens Högsta Domstol.
’Biskopen, som under riksdagen spelte en betydlig röle, hade
alla de höge embetsmännen pä sina fingrar och kunde uträtta
hvad ban ville. Han underlät icke att till Grefvens barm
för alla kände och okände förkunna min skicklighet." Då
Biskopen dött, skref Mörner till Borgmäst. Netlelblad (W.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
