Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Westén, Aron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
W e s t i n , Aron.
WESTÉN, ARON.
Den som sS rikligen skattat till andras
minnesteckningar i detta Lexicon, bör tvifvelsutan skattas värdig att få
sin egen hiir införd. Om ock föga mer än som en
tack-samhetsgärd åt minnet af en eljest icke "namnkunnig"
personlighet, kräfver den sitt rom.
Aron Westin föddes i Arboga d. 25 Nov. 1757.
Fadren var Radmannen och Brukspatronen Erik IV. och
modren 31 arg ar. Borg. Äldste kände stamfadren var
Häradsdomaren Erik Eriksson i V. Bår, Lindesbergs socken.
Inskrifven Yid Upsala Akademi 1748, hade ban så derefter
som förut privat undervisning. Är 1731, således vid 14
års ålder, höll ban i Arboga på kröningsdagen en oration
på svensk vers. Promoverad Mag. 1701. Prestvigdes året
derpå i Vesterns, såsom redan kallad till E. O.
Bataljonspredikant vid Vestmanlands reg:te. Tjenstgjorde som
huspredikant hos sin Chef sommaren 1764. Ordin. Bat.-pred.
170t>. Pastor vid samma reg:te i April 1700, och i Dec.
s. ä. E. O. Hofpredikant hos Kronprinsen, samt erhöll Kgl.
fullmakt 1707. Ord. Hofpred., med säte och stämma i
Hof-Gonsistorium, Mars 1774. Led. af Samf. pro Fide et
Christian. 1778. Kyrkob. i Ramsberg Apr. 1770. Hon.-Prost
s. å. Prestmötspred. 1787. Fullmäktig för Vesterås stift
vid riksdagarne 1702 och 1800. Erhöll d. 12 Febr. 3801
Arboga pastorat, det ban tillträdde i Juui s. a. äfven såsom
Contraclsproät. Jubelmagister i Upsala 1812, närvarande.
Dog d. 2 Maj 1814, och begrofs i stadskyrkan, "då Biskop
Murray jordfäste oeh Adj. Almgren höll talet."
Enligt Muncktells vitsord, var Weslén "arbetsam och
noga, ordentlig, särdeles i vissa delar", och om han vid
äldre ar "ej kunde utmärka sig för synnerlig drift i embetet",
så använde han destomer "möda och kostnad på sin samling
om Kongl. Hofclereciet." Den del, som deraf utkommit,
vittnar ock om en ovanlig samlareflit, och berättigar, som
sagdt är, hans minne till anspråk på vår tacksamhet. Detta
gäller isynnerhet med afseende på biographierna öfver de
Sldre tidernas hofpredikanter, vid hvilka han framdragit ocb
undan glömska räddat måuga documenter af sannt historiskt
värde. Härigenom blifver den mångordighet, hvarmed haa
eljest ofta uppehåller sig vid obetydliga saker, i någon måtto
försonad. Omdömena, särdeles der ban skildrar samtidiga
embetskröder, äro stundom ensidiga, nästan alltid
berömmande och saligprisande, och fordra således en särskild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
